Det tar 3 timmar att flyga från Melbourn till Christchurch i Nya Zeeland. Vi flyger in över höga snötäckta bergstoppar, med djupa dalgångar och forsande floder. När vi landar får vi ändra klockan ytterligare några timmar. Vi befinner oss nu 12 timmar före Sverige.

Att komma igenom passkontroll, biosecurity och bagageutlämning går snabbt. I ankomsthallen står representanter för olika telefonkort, de har informativa skyltar vad som ingår i de olika varianterna samt vad det kostar. På bara några minuter byter de sim-kort och tar betalt, och så vips är vi online igen. Med en uber åker vi till hotellet, genom en stad som är totala motsatsen till Melbourne. Husen är låga och trafiken ganska stillsam. Det är som att åka genom en villaförort i en svensk småstad.
Det är är inte för inte som Christchurch kallas the Garden City of New Zealand. Mitt i stan ligger en stor park och även den Botaniska trädgården fylld av blomsterprakt och gigantiska träd. Vi strosar genom parken och följer floden Avon som ringlar genom staden. Vattnet är klart och strömt och man kan ana att dess ursprung är något högt snöklätt berg i fjärran. På floden kan man titta på nya zeländska ankor eller turister som följer strömmen.




Den 22 februari 2011 drabbades Christchurch av en jordbävning där 185 personer miste livet och över 2000 skadades. Än idag pågår återuppbyggandet av staden. Tusentals byggnader blev allt från demolerade och utklassade till i stort behov av renovering. Den gamla katedralen från 1800-talet blev svårt skadad, och håller än idag på att återuppbyggas. Den förväntas vara klar 2027.


Staden är trevlig, med en spårvagn för turister (men inte gratis), mängder av konstverk, statyer och trevliga gränder. Vi följer floden fram och tillbaka över broarna.


Efter att vi välbehövligt tvättat, är det så dags att påbörja vår rundresa på sydön. Vi packar ihop, checkar ut och tar en uber till hyrbilsfirman. Chauffören en pratsam man med rötterna i Korea, pratar om Volvo, svensk vinter och att vi måste vara försiktiga med vänstertrafiken. Han informerar Sivert noggrant hur man använder blinkers in och ut ur cirkulationsplatser och därefter håller till vänster. Han tycker att man även kan sätta upp en lapp på instrumentpanelen för att komma ihåg att det är vänstertrafik. Det är nästan som en bilskolelektion. Det är ju snällt med alla tips, men jag är glad att bilresan inte är så lång, jag känner mest för att skratta hysteriskt.
Det går raskt att kvittera ut vår hyrbil och vi är snart på väg västerut, mot bergen.
+ There are no comments
Add yours