Fakarava nord, driftdykning och en färd till Tahiti.

Vi har kollat vindprognoserna för att gå till Tahiti och ser att i mitten av veckan ser vindarna ut att vara till vår fördel. Vi säger tillfälligt adjö till Bliss som har mer bråttom till storstan och medan de styr mot Tahiti styr vi norr ut i atollen Fakarava för att vänta in vindarna. Vi får en finfin segling upp genom atollen. Med plattvatten och en halvvind följer vi vårt gamla spår tillbaka till byn Rotoava.

Vi ankrar nästan på samma plats och hinner knappt få ner ankaret innan Bob från båten Baloo ropar upp oss och frågar om vill dyka i norra passet. Han har fixat bra pris och det finns plats i dykbåten redan dagen därpå för två dyk efter varandra. Vi tar ett blixtbeslut och säger Ja.

Jag inser ganska snart att jag kanske tagit mig en smula vatten över huvudet. Driftdykning är inte direkt någon enkel dykning. Den ingående strömmen i norra passet är ganska rejäl. Dykning ska ju vara skoj och något man vill göra. När jag sitter där i dykbåten som fräser fram i vattnet, är det skoj att åka fort, dykningen ser jag dock fram emot med viss fasa. Under det första dyket är det 4-5 knops medström. Vi dyker ner och håller oss nära botten, eller snarare far fram i en rasande fart. För att inte komma ifrån varandra grabbar vi med jämna mellanrum tag i korallerna på botten. Jag skriker inombords och tänker på dykutbildningen på Bonaire där vi lärde oss att det är strängeligen förbjudet att röra något som helst i vattnet utom sand. Jag försöker grabba tag i döda koraller i möjligaste mån. Vår divemaster plockar gladeligen upp sjöstjärnor och sjögurkor och vill att vi ska ta på dem. Jag skriker ännu mer inombords, fast mest av allt vill jag bara att dyket ska ta slut. Men trots allt, förutom det där med att han tar på marina varelser, är vår divemaster otroligt lugn och tålmodig. Inför dyk två är han peppande och lovar att det ska vara betydligt mindre strömt. Det är det också och vi får till vår stora lycka se Clownfiskar som pilar ut och in i en anemon. Hej Nemo!

Vi passar på att äta pizza, hänga på Fakarava Yacht service, göra internetärenden och handla lite innan vi drar upp ankaret och tar adjö av Fakarava. (Hoppas vi kommer tillbaka)

Vi går ut genom atollen Fakarava via det norra passet som visar upp några av de vildaste vågor vi någonsin sett i ett pass. Däcket översköljs ideligen av stora bråkiga vågor och vi far ut i medströmmen som korken ur en flaska bubbel. Killarna som vi möter i den lilla öppna motorbåten vinkar och skrattar när de passerar oss på väg åt andra hållet, hur det nu ska gå till.

Vi girar åt sydväst, sätter på autopiloten, spriar seglen och lutar oss tillbaka. Färden till Tahiti tar sin början. Vi äter kalops och kokt potatis, chokladbitar och värsta lyxen, varsitt äpple, inköpt för dyra pengar. Säkert inte särskilt klimatsmart vid närmare eftertanke, äpplet är inte direkt närodlat, men sååå gott och det första äpple vi äter sedan i mars. Vi lyssnar på sommarpratare och poddar, turas om att sova. Äter baguett med chevreost och ändra kursen några grader hit och dit. Det är en väldigt händelselös färd och vi håller god fart de 248 nm till Tahiti. De sista fyra timmarna rullar vi in genuan för att minska farten och hinna sova ytterligare några timmar innan ankomst. I morgonsolen ser vi gröna toppiga Tahiti resa sig ur havet. Vi går in genom revet till staden Papeete, det luktar nybakat bröd, vi hör trafikbuller, flyplan som startar, och en ambulans som tutar. I Marina Papeete ser det ut att vara knökfullt av båtar. Jag är helt mentalt inställd på att vi inte kommer att få någon plats. Det går dessutom inte att ropa upp eller ringa marinan, utan man tar bara första lediga plats. Bliss som ligger i marinan, tipsar om att det finns en ledig plats för katamaraner så vi lägger till där och håller tummarna att vi inte ska bli bortmotade. Vår närmaste båtgranne är svensk ,han säger att vi förmodligen inte får ligga kvar. Vi gör i alla fall ordning båten med allt som ska iordningställas efter en färd och äter frukost. Efter en stund ropar Jocke upp oss och säger att det är en båt som just lämnat marinan. Nu följer en rad raska aktiviter så som, spana in platsen, be Cillan vakta den, dra ner soltaket, justera fendrar och linor och så köra bort och lägga till på den nya platsen. Det är en plats för enskrovsbåtar. Vi har en plats i marinan och vi är definitivt framme! Vi är i Papeete på Tahiti. Tjoho!