In Stilla havet 2020

Fakarva och besök i byn

Vi lämnar atollen Tahanea på eftermiddagen och går genom passet utan problem. Nattseglingen till Fakarava innebär fina vindar, stjärnhimmel och cirka 18 timmars (halvlångsam) segling. När vi kommer fram till Fakarava passet har vi fått rapporter från båtarna Baloo och Bliss som ligger före oss att de gått igenom utan att vänta på slackvatten. Vi gör likadant. Vi får cirka 4 knops medsström men eftersom strömmen är mot rådande vind blir det rejäla vågor som stänker över däck. De höga vågorna tar ner farten genom vattnet rejält och vid några tillfällen står vi mest och stampar i sjön.

När vi kommer ur passet svänger vi öster ut och går några timmar för motor till byn Rotoava. När man tittar på en karta kan man luras att tro att det inte är så stora avstånd men en del atoller är verkligen stora och det kan både bygga upp sjö och vara långt att färdas. När vi kommer fram till byn är det ganska många båtar ankrade längst stranden. Vi räknar hastigt och får det till cirka 25. Anhopningen har nog med dagens ankommande supply-fartyg att göra. Alla vill bunkra färskvaror. Vi ankrar straxt utanför den söta lilla kyrkan och ser att det bredvid finns en liten strand att lägga jollen på.

I byn Rotoava finns det sedvanliga postkontoret, telefonkiosken och några magasin. Det är vackra omgivningar med välskötta trädgårdar, palmer och raka gator. Överallt är det anslag om att det är obligatoriskt att bära munskydd när man ska gå in i en affär. Vi letar fram våra bygg-masker som vi bär med oss i väskan. Vi är väldigt effektiva och uppsöker alla affärer (flera gånger) och provianterar det vi behöver för minst två veckor (inklusive en back Tahiti-öl). Dessvärre hade inte supply-båten med sig några färskvaror och hyllorna för frukt och grönsaker gapar tomma. Vi får tag i några lökar och halvskruttiga potatisar. Vi köper take-away-pizza som är underbart god och innan vi lämnar byn köper vi bensin till utombordsmotorn. Eftersom vi gör sällskap med kompisarna på Bliss har vi pratat ihop oss om att gå till en ankringsvik cirka 10 nm bort. Vi har inte bestämt någon avgångstid utan bara ”att vi ses där”, så vi drar upp ankaret vid 10-tiden, rullar ut genuan och seglar söderut. Vi passerar förbi resorter, pärlodlingar och vackra stränder.

Lite konstigt tycker vi nog att det är, att inte Bliss dyker upp bakom oss. När det gått en timma ropar de upp och berättar att deras ankarspel gått sönder. De får helt enkelt inte upp ankaret! Efter konfererande via radion kommer vi överens om att vi fortsätter vår färd. Efter två timmar är vi framme och ankrar som planerat i en vik, nåja, bakom en liten udde. Vi vet att det ska börja blåsa mer de kommande dagarna och kan konstatera att vi i alla fall har bra ankarfäste. När det väl börjar blåsa är det inte vinden som är det största problemet, utan dyningarna som drar in runt udden. Det blir ganska rulligt. Några nätter är det några andra båtar i viken, men resten av tiden är vi helt själva. Vi har radiokontakt med Bliss och förhör oss om det trasiga ankarspelet. Vi går långa promenader, badar, snorklar, spelar backgammon ( Ja, jag vet det, låter dötrist men är faktiskt ganska skoj. Hellre det än Yatzy i alla fall). Till min stora lycka är ständerna fulla av blanka porslinssnäckor som jag fyller fickorna med vid varje promenad. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha dem till men de är vackra. (Ja, jag kvalar nog in som samlare).

Plötsligt en dag blir vi uppropade på vhf:en av Cillan och Jocke som till vår förvåning är i närheten. De är ute och cyklar och självklart bjuder vi på fika när vi får oväntat besök. Vi är ganska imponerade av deras cykeltur på 2,5 mil i motvinden och på delvis riktigt dålig korallgrusväg. Det ska visa sig att taggigt korallgrus inte är så bra för cyckeldäck. På hemvägen får de punktering och får lift tillbaka till byn.

Efter några dagar i ödemarken känner vi oss färdiga med vår ödeankring. Vi behöver handla grönsaker och försöka få tag i internet som vi missade förra gången och så är nog Sivert lite nyfiken på Bliss trasiga ankarspel. Sagt och gjort. Vi svischar upp till byn i den friska medvinden. Den här gången är det färre båtar i viken. Vi lämnar in vår tvätt på Fakarava Yacht service och med deras internet blir vi sittande på verandan i flera timmar för att uppdatera oss vad som hänt i världen, samt uppdatera er som läser vad som hänt oss. Internet är så pass bra att vi lyckas ringa våra barn vilket var flera månader sedan vi lyckades göra. Vi lägger upp bilder på Instagram och Facebook kollar bankkonton skickar lite mejl och laddar ner nya poddar.

Den här onsdagen har supply-båten med sig frukt och grönsaker. Vi blir helt lyriska och köper paprika, annanas och purjolök som vi inte sett till sedan i mars då vi handlade i Panama City. Det är ändå lite speciellt att proviantera i de här små affärerna. Vi äter inte dåligt men kanske inte så varierat som om vi hade haft ett ICA Maxi runt hörnet. Åh tänk ändå så glad en kan bli av lite paprika.

Det vi absolut vill göra innan vi lämnar Fakarava är att dyka. Den bästa dykningen lär vara i det södra passet och efter konfererande med Cillan och Jocke drar vi upp ankaret och seglar ner för att reka. De har beställt ett nytt ankarspel och kommer att ha en ganska omständig procedur att få upp ankaret och den tunga kättingen. Om de ska ankra något mer innan Tahiti blir det med lina, så vi seglar ner för att kolla om det överhuvudtaget går att ankra där med lina, med tanke på alla korallhuvuden. Vi hissar på och seglar de 30 distansen till södra passet på Fakarava.

Share Tweet Pin It +1
Previous PostStrandliv i Tahanea
Next PostHajar å sånt i Södra passet - Fakarava

1 Comment

  1. Sylvia Eriksson
    2 weeks ago

    Härligt att se att allt går bra för er och tack för all tips som kan behövas i framtiden.

    Reply

Lämna gärna en kommentar...