Färjeterminaler vi minns

I den spännande serien “Estniska färjeterminaler vi minns”, har vi nu avverkat två mycket spännande platser. Men vi tar det från början. Allting började med de där ölen på Ruhnu, i trevligt sällskap och på fastande mage (ni vet hur det kan bli) så sa hamnkaptenen (som förövrigt var den som även serverade ölen på hamnpuben) att “klart ni ska köpa ett rabatt-klipp-kort med massor av bra hamnar här i krokarna”. Där och då, lät det jättebra, men vi skulle kanske ha gjort en närmare undersökning.

Vi lämnade i alla fall Kuressaare och seglade längst Ösels sydkust norr ut mot ön Muhu, för att få en stämpel i vårt rabattkort.

Seglingen var ungefär så här: Upp med storseglet, ut med genuan, av med jackan. På med jackan, ner med storen in med genuan, starta motorn. Och så började det om. HELA dagen.

Att segla i Estland kräver att man rör sig ganska långt ut från land. Det är grunt och de flesta hamnar har långa muddrade rännor in till land. Utmed sydkusten höll vi oss på 6-meters kurvan och så småningom gled vi in den första färjeterminalen, Kuivastu. 

Nu skulle vi ju mest sova och äta, vilket de flesta andra besökande båtarna också gör. De är ett bra stopp på väg norr ut eller söder ut.  I bakgrunden av bilden skymtar bilfärjan som regelbundet kommer och går. Jippi!

Nåja i morgon är en ny dag och för att verkligen utnyttja vårt klipp-kort går vi till hamnen Heltermaa som ligger på Dagö.

Det blåser  lätt nordlig vind. Det är 26 nm till Heltermaa. Vi låter “diesel-doris” jobba. Vi angör hamnen som har väldigt få besökande båtar.

I de allra flesta hamnarna har hamnkaptenen tagit emot och hjälpt till med tamparna. Här får vi klara oss själva och med rådande vind gäller det att som en snabb liten vessla kila ut på pontonen och ta emot aktertampen, innan den drar i väg.

I Heltermaa finns en hantverksbod, en terminalbyggnad och en mycket vacker skogsväg längst havet där vi strosar i solskenet. Vi har saknat det. Strosandet. Tänk vad bra att vi hade klipp-kort just hit.