Fastvuxna i Porto Santo

Man kan undra om vi växt fast i Porto Santo?

Ja det har vi.

Eller nej inte egentligen. Vi har bara blivit väldigt förtjusta i den karga, bruna ön med sin långa gulbruna sandstrand och sina höga brunrandiga berg. Vi gillar ön! Marinan är billig, när man legat en vecka kostar det lika mycket som en månad. Det betyder också att många båtar väljer att stanna länge. Det går också att ligga på boj eller ankra, då är det ännu billigare. Det finns en liten stad någon kilometer bort, dit cyklar vi och handlar var och varannan dag. Vi har tagit en busstur och sett de flesta sevärdheterna, mest vackra utsikter (och det gillar vi).  Just nu är vi 5 svenska båtar i hamnen. Ibland sammanstrålar vi för en drink i solnedgången.

Vi har målat vårt “bomärke” på piren som är tradition bland seglare. När vi satt där och målade, insåg vi plötsligt av vi känner oss lite som långseglare. Vi har seglat till en liten ö i Atlanten och nu är det vi som målar på piren. Sånt som vi läst om i andras seglarbloggar.

Det är ett härligt klimat, för det mesta alldeles lagom varmt. Det tycker kackerlackorna också, som syns lite då och då på kajen. Vi har nu börjat skölja grönsaker och frukt som vi tar ombord samt tar bort ytterförpackningar där det sägs att det kan finnas kackerlacksägg. Skorna tvättas eller lämnas på bryggan. Alltså de här krypen vill man inte ha ombord. Det går skräckhistorier om fullständiga invasioner där enda lösningen har varit “sell, sink or bomb the boat”. Det vill vi ju inte vara med om.

Något annat vi gärna vill slippa är att lära känna orkanen Leslie som snurrar omkring ute på Atlanten. Enligt en del vädermodeller kan Leslie om någon vecka komma in över Portugisiskt vatten och snudda Azorerna, och i värsta fall Madeira. Just nu håller vi mest koll på vad som händer och diskuterar olika handlingsplaner. Om Leslie verkar komma hitåt drar vi söderut mot Kanarieöarna. Men som sagt, det är en prognos och förhoppningsvis pyser Leslie norr ut.