Fina Huahine

Vi lämnade Haapiti och Moorea i solnedgången. Avståndet till Huahine är 80 nm och de flesta gör som vi, nattseglar dit. En timma före oss lämnade en fransk båt viken och satte kurs åt samma håll. Natten var ljummen, första timman gick vi för motor innan vinden kom. Under natten var vinden frisk med uppåt 12 ms i byarna. Vi revade genuan och svischade fram med bara storseglet. Det märks skillnad i fart, med nymålad botten. Den franska båtens akterlanterna var en trevlig ljusprick att fästa blicken på i den svarta natten. Så småningom seglade vi om den och kom fram till Huahine långt före, inte för att det på något sätt var kappsegling, men ändå…

Utanför byn Fare finns två ankringsplatser, det ena längst med farleden, och det andra på ett stort grunt område en bit längre bort. Det kallas ”The Flats” och där släppte vi ner ankaret i mestadels grus. Ankaret grävde inte ner sig helt och hållet som vi är vana vid, men trots frisk vind och en del kastvindar från bergen draggade vi inte. När vi var klara med ankarbestyren såg vi oss nyfiket omkring. Bergen är gröna och runda men inte så höga som på Moorea. Vi ser byn Fare på håll, med kajen och en länga med affärer. Här och var stiger det upp de sedvanliga rökpelarna från eldar med trädgårdsavfall och sopor. Efter nattseglingen är vi lite sega så vi stannar ombord och vaggas tidigt till sömns.

De följande dagarna utforskar vi omgivningarna. Fare är inte så stort, det finns en alldeles utmärkt affär och flera restauranger. Det är något mysigt över platsen och vi blir genast förtjusta. Det som dock inte finns är wifi. Vi travar runt till olika ställen som lär ha internet och frågar, men överallt möts vi av skakande huvuden. Vi har lokala simkort i våra telefoner men bara en begränsad mängd data. Vi kan ladda ner väder och skicka textmeddelanden, men sociala medier som Facebook och Instagram skulle slurpa upp all data ganska omgående. Via Messenger chattar vi med Cecilia och Adde på båten Hakuna Matata. Vi har inte setts på över ett år, men skickar då och då meddelanden till varandra. Vi har korsat Atlanten, dykt på Bonaire, förberett vår kanalfärd genom Panamakanalen tillsammans och även korsat Stilla Havet samtidigt. Nu är deras långsegling över, får vi reda på. De har sålt båten och är på väg hem till Sverige. Med snabbfärjan från Raiatea ska de ta sig till Tahiti för vidare flyg hem. Snabbfärjan gör ett kort stopp i Fare. Självklart står vi på kajen när färjan kommer in och vinkar med svenska flaggan. De vinkar tillbaka från soldäck, så nära men ändå inte. Vi pratas vid i telefonen, det går inte att ropa under rådande ljudvolym. Hejdå Cissi och Adde och lycka till med allt!

Huahine är inte så stort, det består av två öar förbundna med en bro och det finns flera ankringar längre söderut längst kusten. I den ganska friska ostliga vinden, seglar vi söderut. Första ankringen är utanför en sandstrand. Där är det antingen mycket koraller eller för djupt att ankra och de fem bojar som finns tillgängliga är alla upptagna. Vi åker vidare till nästa vik, Haapu. En finländsk båt har berättat att det är deras favoritplats på Huahine, där de ankrat i 8 månader. Haapu är en ganska stor öppen vik med murrigt vatten,ganska blåsigt och en liten by på ena sidan. Vi blir inte så imponerade. Vi vänder tillbaka till sandstranden och irrar omkring och funderar om det inte går att ankra bland korallerna trots allt. Då kommer ”strandvakten” utpaddlande med sin kanot. Han sätter upp två fingrar i luften och säger på franska att det finns två bojar till, runt hörnet. Taget, säger vi.

Vi ser inte sandstranden från vår boj, men vi är nöjda med att inte ligga och trängas bland de andra båtarna. De flesta verkar vara chartrade katamaraner, som följer ett tajt tidsschema. De kommer runt lunch, skyndar sig att snorkla, bada från stranden och ta en kort promenad upp i skogen. Dagen därpå drar de vidare. Vi gör detsamma, fast under en vecka.

Följande 4 dagar är det dåligt väder. Hårda vindar, enorma mängder regn och lite mullrande åska på håll. Vi håller tummarna att bojen ska hålla, sätter ett ankarlarm och kurar i båten. Tack och lov, har vi många serier och filmer att titta på.