Moorea och så vidare…

Efter några nätter i Marina Papeete körde vi ner till Marina Taina och tankade. Det var behövligt, förutom 60 liter när supplybåten kom till Gambier, var det 8 månader sedan vi tankades senast. För att tanka skattefritt behövs ett papper från tullen, det hade vi koll på. Det ska även vara giltigt, det hade vi också koll på , men när mannen på macken frågade efter ytterligare ett papper från tullen fick vi smått panik och började riva igenom all dokumentation vi hade. Underst i högen låg även den tulldeklaration han efterfrågade. Phu.

Vi hade kollat väderprognosen och visste att det skulle blåsa ostligt 8 ms. När vi lämnade passet vid Marina Taina låg havet kav lugnt, och vi siktade på Moorea cirka 15 nm bort. Vi puttrade motor, drack kaffe och lyssnade på sommarpratare. Sundet mellan Tahiti och Moorea är nästan alltid besvärligt. Det är mycket vind och vatten som trycks genom sundet, men det här verkade bli en lugn passage. Någonstans halvvägs började det blåsa. Från 1 till 15 ms. Vi rullade ut genuan och revade den. Trots den lilla lappen försegel dundrade vi fram, i byarna blåste det över 18 ms. Det var inte vad vi förväntat oss, inte heller vågorna som plötsligt reste sig bakom oss och skummande brakade in i aktern. Trots normal sjöstuvning var det saker nere i båten som absolut inte ville ligga stilla på sin plats. Det var bara att hoppas att inget skulle gå sönder. Trots farhågor om hur passagen in till lagunen på Moorea skulle bli, gick det fint att ta sig in på plattare vatten, men det var definitivt inte mindre blåsigt. Vi tuffade in i Cooks Bay där kastvindar från bergen fick alla ankrade båtar att snurra 360 grader. Väderprognosen visade på ytterligare några rejält blåsiga dagar. Det var inte helt lätt att hitta en plats att ankra på där det inte var tvärdjupt, och samtidigt plats att snurra runt på. Till sist fick vi till det. Under de följande dagarna var det tre båtar som draggade. Två av dessa båtar var det ingen ombord på. Några andra seglare tog sig ombord på de draggande båtarna och ankrade om dem igen. Tur att det finns hjältar.

När vinden bedarrat drog upp ankaret och seglade de 15 nm till den lilla viken utanför Haapiti på sydvästra Moorea, där vi var senast i april. Ankringen är otroligt vacker, med höga berg och kristallklart vattnet. Några locals kom ut i kanot och hälsade oss välkomna och påminde oss försynt om att vi bara får stanna i 48 timmar. Inga problem, sa vi som redan gjort upp planer att segla vidare till de övriga Sällskapsöarna. Innan våra 48 timmar löpt ut, passade vi på att snorkla, hälsa på Nemo, promenera, grilla och göra båten klar för en nattsegling till Huahine.