In Stilla havet 2020

Förtjusande Fatu Hiva

Fatu Hiva är den sydligaste ön i ögruppen Marquesas. Här bor cirka 700 personer, men uppgifterna varierar. Thor Heyerdahl levde här 1937 vilket står omnämnt på en informationstavla i hamnen. Bakom vågbrytaren inne i hamnen kan man lägga jollen och när man kliver upp på kajen är man i byn Hanavave. I byn finns kyrka, skola, affär och postkontor. En väg ringlar sig genom byn upp över berget och ner till nästa by Omona. Människorna här är lite mer pratsamma än i Gambier. Några vi möter kan lite engelska, men alla man pratar med använder mycket kroppsspråk för att förklara saker. Vägen till vattenfallet, till exempel. Det går inte att promenera omkring i Hanavave utan att fascineras av bergen som likt värsta fototapeten dominerar utsikten.

Vår första promenad går just till det omtalade vattenfallet. Varenda seglingsguide över området nämner vandringen dit. Man kan också läsa att om det är säsong finns det även gott om mangoträd och förhoppningsvis mogen mango. Well, det är inte säsong ännu. Dom hänger där, lite för små och lite för gröna. Men snart så…

Efter att ha gått lite fel, mött en passivt aggressiv häst, och slutligen två män med en skottkärra full med bananer, hamnade vi till sist på stigen till vattenfallet. Stigen är uppmärkt med stenar och vi följer den upp genom skogen. Det är inte så värst mycket vatten i själva ”fallet” men promenaden dit är trevlig. Vi ser även en gammal ristning (petroglyf) och vackra blommor.

När vi går tillbaka genom byn blir vi genast invinkade till olika hus. Här i byn gör man traditionella tapas (inte spanska maträtter) utan målningar på underlag av utbankade barkfibrer från olika träd. Målningarna föreställer traditionella polynesiska symboler som tikis, sköldpaddor och mantor. Jag har inte köpt så många souvenirer på resan så att stödja de lokala hantverkarna med ett inköp känns väldigt rätt. För 200 kronor köper vi en liten tapas som vi båda är mycket förtjusta i. I trädgårdarna växer papaya, pamplemosse och pomsiterre (tveksam stavning). Pommsiterren är en liten gröngul frukt som smakar som en korsning mellan mango och päron. Vi står utanför en trädgård och kikar på de gröna frukterna när ägaren tittar dyker upp. Han hälsar och pratar lite engelska. Vi frågar om frukten och han berättar att den är god att ha i sallad, han fyller våra ryggsäckar med frukt och bjuder så klart in oss att titta på handsnidade tikis.

Den här viken och byn är nog en av de vackraste ställen vi besökt. Vi följer vägen så högt upp man kan komma på berget och den här dagen har vi tur med solsken och blå himmel. Vi får god motion och vidunderlig utsikt. När vi kommer tillbaka till båtarna kommer en flock Manta Rays in i viken. De trålar runt båtarna med sina jättestora munnar vidöppna.

Det finns så klart en ”baksida” med ankringen, det är väldigt svårt att få full pott i vårt poängsystem för bra ankringsvikar, här är det kastvindarna. Det är helt galet mycket vind som ylar ner för berget och får båtarna att kränga och snurra runt och trots de vackra omgivningarna känner vi oss snart klara med Fatu Hiva. Bliss sticker i väg en dag före oss till nästa ö i ögruppen Hiva Oa medan vi har vilodag och kör lite båtvård.

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Vi seglar till Marquesas

Posted on 2020-06-27

Previous PostVi seglar till Marquesas
Next PostDet rullar och regnar på Hiva Oa

2 Comments

  1. Kurt ingberg
    5 months ago

    Underbart ni har det

    Reply
    1. Anki
      5 months ago

      Ja för det mesta 🙂

      Reply

Lämna gärna en kommentar...