Från Hao till Amanus navel

Efter vår utflykt till sandrevet i atollen Hao är vår tidigare plats vid kajen upptagen. Där ligger katamaranen Yelo som vi känner igen från Gambier. Det ligger dessutom två båtar ankrade mitt i bassängen, så vi parkerar på den andra kajkanten. Här bor några familjer i de närliggande hus som en gång varit en del av militärbasen. Det känns nästan som att vi lagt till på någons garageuppfart med det vanliga livet nära inpå. Hundar som skäller, barn som leker, musik, tvätt, och arbete. Och en tupp som väcker oss kl 4 om morgonen, kuckeliku. Ett tiotal meter bort finns en illa skött soptunna och vi funderar över risken att få råttor ombord. Det sägs att en båt som låg här för några veckor sedan lånade in en katt från byn för att få hjälp med råttfångandet! Vi täpper till ventiler och håligheter, gillrar råttfälla och håller tummarna. Vi vill verkligen inte ha råttor ombord!

Vi kollar väderprognosen, handlar lite och besöker internet. Ärligt talat känner vi oss lite färdiga med Hao och bara några timmar bort ligger den lite mindre atollen Amanu. Dit borde vi åka. Lördagskvällen avslutas med trevlig sundowner i en sprakande solnedgång tillsammans med besättningarna på Yelo, Yaga och Soul Nomad. Nästa dag lämnar vi Hao.

Vindarna är lätta och vi motorseglar de 15 nm till Amanu. Passet in i atollen är smalt och slutar i en högersväng. Sjökortet stämmer inte riktigt men med hjälp av Google-earth bilder i OpenCPN ser vi att vi ligger mitt i rännan. Vattnet är nästan grönt och vi har 7 meter under kölen. Vi passerar förbi en kyrka omgärdad av palmer som ligger i byn Ikitakes utkant. Vårt mål är dock att ankra vid Amanus navel, ett stjärnformat rev mitt i atollen. Färden dit tar ytterligare en timma. Atollen är 30 km lång och 8 km bred och ligger nästan i nord/sydlig riktning. I kikaren ser vi 3 andra båtar ankrade vid olika öar. Det verkar inte vara någon trängsel.

Vi dricker kaffe och spanar ut över horisonten. Här är det inte sjömätt så sjökortet är helt utan uppgifter, men korallgrunden syns tydligt som bruna fläckar i det blå vattnet. Trots att vi vet att vi ska till ett rev som knappt sticker upp ovanför vattenytan känns det konstigt när vi närmar oss den turkosfärgade rand. Det brukar ju vanligtvis finnas något att ta sikte på när man ska ankra, som till exempel en ö. Det grundar upp fort från 50 meter, 30 och så till sist 5 meter där vi släpper ankaret. Det ser ut som om vi befinner oss i en pool. Otroligt klart vatten och otroligt turkost. Revhajarna anländer efter en stund och cirkulerar nyfiket runt båten. Vi skyndar oss att komma i ordning och äter en snabb lunch sen kastar vi oss i vattnet och snorklar längst revet. Det är en väldigt fin snorkling med friska och frodiga koraller och stora stim av fiskar. Här vid atollens navel trivs vi fint.

(Inlägget publicerat via satellit, bilder kommer när vi har internet)