Gurnsey – vi fyller på i förråden

Vi har räknat på strömmar och tidvatten för att lämna Alderney vid rätt tillfälle. Vi vill inte har 5-6 knops motström och åka baklänges. Vi dubbelkollar med hamnkaptenen som säger att vi är ”Spot on”. Vi kastar loss 12.30 och passerar the Swinge, sundet förbi Alderney, med några knops medström. Vi ser mängder av sulor på ett stilla hav. Det blåser bara några sekundmeter. Vi går för motor. När vi närmar oss Gurnsey och inloppet till hamnen är det som att åka båt i en yster älv. Vattnet virvlar och brusar. Vi får en medström på 5 knop som känns helt overklig. Närmare hamninloppet lugnar det ner sig.

Väl framme i St Peters Port på Gurnsey,  möts vi av hamnkaptenen som frågar om vi vill ligga i marinan eller på pontonerna. Vi väljer pontonerna. Till marinan är det väntetid eftersom det finns en tidvattentröskel som måste passeras vid rätt tid. Det är onekligen lustigt med tidvattnet och att se tröskeln helt frilagd, för att några timmar senare vara helt dold av vatten.

Vi känner oss lite omtumlade efter lugnet på Alderney. Här är mer liv och rörelse, med bussar , turisttåg, och horder av turister från de stora kryssningsfartygen som ligger på redden. Gatorna är överdådigt utsmyckade med blomsterarrangemang och vimplar. Allt är väldigt prydligt och tillrättalagt. Vi passar på att bunkra, billig diesel, hyfsat billig öl och några kassar matvaror. Vi köper lite Gurnsey-mjölk som tydligen kan bota sjukdomar (?!) som vi festar loss på till kvällens Chili-con-carne.

Här på kanalöarna existerar inte fri roaming, vi sitter därför på en bänk nära hamnkontoret och bloggar och kollar vädret. Prognoserna talar för att vi susar (får en sträckbog) till södra Frankrike, så det är vår nästa destination.