Hobart och vidare

Efter att ha lämnat igen hyrbilen på Brisbanes flygplats, flyget vi till Hobart och Tasmanien, även kallat ”Tassie”. Hobart är huvudstad i delstaten Tasmanien i Australien, den grundades 1803 som “Hobart Town”, uppkallat efter den engelske politikern Lord Hobart. Staden var ursprungligen en straffkoloni i Brittiska imperiet. Hobart är annars känt för seglingstävlingen med start i Sydney, den tasmanska djävulen och här lär finnas världens renaste luft.

Flygturen tar 2 timmar och när vi landar får vi ändra klockorna ytterligare en timma. Vi bor centralt i Hobart på ett enkelt hotell, med utsikt över takåsarna. Här turas vi om att hosta oss igenom nätterna, och äta alvedon.

På lördagen är det marknad – Salamanca market, då gatan fylls av stånd som säljer allehanda varor; korv, hattar, souvenirer, glass, ostron och diverse annorlunda prydnadssaker. Likt två multisjuka hundraåringar hasar vi fram längst gatorna. Vi stannar ofta och vilar på någon parkbänk och letar gärna efter skugga (och hostar). Det förtar såklart upplevelsen att var på en så spännande plats, och inte riktigt orka. Vi försöker dock vara snälla mot oss själva, vilar ofta, dricker mer vatten än öl, och avskaffar alla måsten. Det känns även som att vi upplever ökande jet lag igen och vi blir enormt trötta på eftermiddagarna, och kämpar för att hålla oss vakna. Vädret är ombytligt, lite som yster svensk sommar, antingen varmt och soligt eller kalla vindar och regn. Här gäller att klä på sig enligt flera-lager-principen.

På söndagen strosar vi ner till hamnen där fiskmåsarna härjar och fiskebåtarna ligger på rad med sina hummertinor. Vi äter seafood-baserad lunch, och handlar på oss en ordentlig matsäck i en välsorterad livsmedelsbutik. Priserna är något billigare än hemma, frukt och grönsaksavdelningen dignar av mango, avokado och bananer, allt lokalt odlat i Australien.

När helgen är slut tar vi oss till flygplatsen och hämtar upp vår hyrbil. Vi lämnar Hobart, och kör genom öppna landskap, med får och nötboskap, genom körsbärsodlingar och upp för branta berg. Vi lämnar en solig och varm väderzon och ju högre upp bland bergen vi kommer desto svalare och regnigare blir det. Den här bilfärden är bara inledningsvis planerad, vi vet bar vart vi ska åka och bo de första dagarna, resten får vi ta som det kommer. Vi styr kosan västerut, mot den gamla gruvstaden Queenstown.

Då och då stannar vi för att fika, sträcka på benen eller gå en promenad. Stora delar av Tasmanien är Nationalpark och för att besöka dem behöver man betala en avgift. Vi har inhandlat ett ”Park-pass” som ska ligga i vindrutan när man parkerar bilen i någon av nationalparkerna.

Vi kör genom ett föränderligt landskap, som är svårt att beskriva, det påminner inget vi sett tidigare och även vägskyltarna utmärker sig. Trots ett fint regn stannar till vid en vandringsstig. Genom mossbelupen regnskog och prunkande ormbunkar följer vi ljudet av ett vattenfall. Det doftar eukalyptus, när vi kommer runt stigens krök möts vi att ett pampigt vattenfall. Kanske ett av de vackraste vi sett….

Vi övernattar i den gamla gruvstaden Queenstown, som erbjuder diverse museer kring gruvdrift samt en museeijärnväg och för något slags tasmanskt rekord i årlig nederbörd, med över 2400 mm regn om året.

Vi bor på det något bedagade hotellet Empire, som skvallrar om fornstora dagar, med pampiga snidade ledstänger och en heltäckningsmatta som inte går av för hackor. Sängen är utrustad med värmedyna och på väggen är någon form av infravärme monterad. Undrar om det kan bli kallt här?

1 Comment

Add yours
  1. 1
    Christer Lövholm

    Hittade er blogg idag när jag tittade på Youtube och Advantures of an old seadog, där Barry filmar er fina båt. Barry finns på båten White Shadow 😀 Christer

Lämna gärna en kommentar...