I landet “down under”

Efter 17 månader i Sverige är det dags att starta om äventyret. Vi sagt adjö till nära och kära, ätit semlor, städat och packat.

Resan till Australien går smärtfritt förutom att Sivert blir rejält förkyld med feber och hosta, det har liksom legat och puttrat ett tag och självklart bryter det ut ordentligt under den långa flygresan. Totalt flyger vi i 24 timmar med ett 3 timmars stopp i Doha. Väl framme i Brisbane hinner vi oroa oss för att väskorna ska ha kommit bort, att något ska krångla med visat, och att biosecurity ska ha synpunkter på våra medhavda kryddor. Allt rullar dock på och så står vi där utanför ankomsthallen, förundras över hur varmt det är och att vi nu är på andra sidan jordklotet. Tidsskillnaden till Sverige är – 9 timmar och det är 28 grader varmt. Vi hoppar in i en taxi som tar oss till kanske världens sunkigaste hotell. Men efter en så lång flygning duger allt, bara man får ligga raklång och sova. Innan vi går och lägger oss tar vi oss till en livsmedelsbutik. Vi köper bröd, ost och skinka. Tjejen i charkdisken säger G´day mate och när vi betalar säger kassörskan, ”Have a good one”. Vi är i landet down under nu.

På morgonen tar vi en uber till biluthyrningsfirman. Vi hämtar ut en liten gul bil som vi transporterar oss med norrut längst ostkusten. Landskapet är kuperat med böljande fält, tallskog och sockerrörsodlingar. Jag börjar få liknande symtom som Sivert, och utvecklar under de följande dagarna en skrällande hosta. Vi känner oss dock ganska utvilade och känner inte av någon jetlag.

I Bundaberg varnar det meteorologiska institutet för extremhetta. Termometern visar över 35 grader när vi kliver ur bilen på en dammig grusplan där Major Tom står och väntar på oss. Övergiven, dammig och solblekt. Via den livsfarligt branta stegen klättrar vi ombord. Spänningen stiger när luckorna öppnas. Vi har skojat om termiter, spindlar och kackerlackor som eventuellt ska ha invaderat båten. Vi kikar försiktigt in. Det finns inga uppenbara spår efter skadedjur, det luktar inte konstigt, bara den vanliga doften av båt. Vi klättrar ner och tittar oss omkring. Dammigt, och konstigt är första intrycket. När Sivert lämnade båten i september 2022 var ju tanken att vi skulle vara tillbaka efter några månader. Det känns obekant och lite overkligt. Vi ser tydligt det hårda arbetet som väntar oss för att få den här övergivna båten att bli hemtrevlig och välputsad igen.

Tanken har varit att när vi kommit till Bundaberg skulle vi ta ner storseglet och mäta det för att kunna beställa ett nytt, som ska kunna tillverkas under tiden vi är ute och reser. Så blir det dock inte fallet. Efter 10 minuter i den stekande solen är vi matta av både förkylning och värme. Det här med att mäta får vi lösa senare. Vi packar upp och lämnar diverse reservdelar och annan utrustning i båten och med lättare bagage tar vi oss tillbaka mot Brisbane igen.

Utan förvarning slår jetlagen till och vi blir enormt sömniga mitt på dagen. Vi gör ett nödstopp längst the Sunshine coast där vi piggnar till med en promenad längst stranden.

Vi har bokar en övernattning på en plats som fått fantastiskt betyg på booking.com, det ska vara ett charmigt bed & breakfast på landsbygden. Stället ligger mycket riktigt på en kulle på landet, omgiven av blommande buskar och papegojor i träden. Mitt i natten vaknar vi av att det är något som knaprar under sängen, vilket gör det en smula svårt att sova. När det ljusnar ser vi att det är en mus som kilar omkring i rummet. Vi har ju funderat en del över det vilda Australiensiska djurlivet med giftiga ormar och spindlar, men att det ska vara en mus som håller oss vakna har vi inte räknat med. Förutom musen möter vi en kackerlacka på toaletten och så ägarens två hundar som fångar dagen klockan 6 på morgonen med att skälla lite. Det kan vara så att det höga omdömet kommer att skrivas ner något efter att vår recension har publicerats…

Planen de närmaste veckorna är att resa runt i Australien och Nya Zealand, närmast väntar Tasmanien. Nu håller vi tummarna att hostan snart ska gå över.