I naturen på Illa de Ons

Den spanska atlantkusten har några större öar dit det krävs särskilt navigations- och ankringstillstånd, och efter konstens alla regler hade vi ordnat så att vi fick ankra vid en av öarna – Illa de Ons. Vi lämnade vår natthamn vid badstranden Praia de Coroso utanför Ribeira och körde de två timmarna det tog till ön för motor. Trots prognos på bleke kom det en pust nordlig vind och vi rullade ut genuan och fick segla en stund.

På håll är ön hög med runda klippor. Vi rundande udden och kom fram till ankringsplatsen.

Jag vet egentligen inte vad vi hade förväntat oss, men med tanke på formalian kring att få ankra på ön eftersom det är en nationalpark, kanske vi hade tänkt oss något mer ödsligt? Vi trängde oss in mellan fiskebåtar som körde runt och slängde i fångstburar, partajande dagbåtar, kajakpaddlare och några andra segelbåtar, och ankrade vid Praia de Melide. Här hade vi utsikt över stranden som var proppfull av solbadare som kommit till ön med de stora turbåtarna. Inte så ödsligt precis. Tillsammans med besättningen på Inalou hade vi nog redan på känn att vi inte skulle stanna här mer än en natt, så det var ju lika bra att gå en sväng på ön. Vi beslöt att gå iland och tog jollen in till stranden, där vi drog upp den bland nakenbadare och mer påklädda.

I den 32-gradiga värmen promenerade vi (jag krälade) uppför berget. Svetten rann, solen stekte. Vilken dum ide att gå på bergspromenad i denna hetta, tänkte jag, sen började jag fundera på hur man behandlar värmeslag och hur jobbigt det skulle bli för de andra att bära ner mig från berget, när jag tuppade av där uppe. Eller dom kanske helt enkelt fick lämna mig i skuggan tills det blev kväll och solen gick ned.

Efter lite vila och vattenpaus återkom krafterna. Det var en vacker promenad, trots hettan, med utsikten över havet och de branta klipporna. Det är en vacker ö och det är säkert annorlunda om man kommer hit under lågsäsong. Men nu var det väldigt mycket folk överallt. Vi avrundade kvällen tillsammans med Tomas och Helen i sittbrunnen där vi drack sangria och klurade på vart vi skulle härnäst.