In Stilla havet 2020

Kung Kokos av Gambiers

Efter några veckors ankring utanför Rikitea handlade vi på oss matvaror, plockade papaya och pampelmousse och gav oss i väg till en öde ankringsvik på en annan ö. Vi gick för motor den dryga timman till en av de västra vikarna på ön Taravai. Sjökortet verkade stämma riktigt bra och vi ankrade mitt i den vackra viken Baie Onemea. I franska Polynesien finns de höga dramatiska öarna i Marquesas, de låga korallöarna Tuamotus och så Gambier som har både höga berg och låga korallöar.

Taravai påminner, eller ger oss åtminstone en förnimmelse av svenska Höga kusten, med berg och tallskog. På bergets sluttning skuttar getter omkring och då och då hör vi deras bräkande, annars är det tyst och stilla. Bliss och Hakuna Matata ansluter och vi snorklar, gör brasa och kommer fram till att nu är det dags att fixa kokos.

Vi är självförsörjande på papaya, pumpa och lime och riktigt vad vi ska göra med kokosen är inte helt klart men först ska nöten ner från palmens topp. Sivert och Jocke börjar med att kasta sten. (Det hjälper inte). Inte heller att försöka ruska ner kokosnötterna. Lång bambustör som kastas upp i palmen funkar inte, men med långa pinnen och en snörstump knuten i en ögla börjar vi få resultat. Lite grand som att fiska ner nötterna ur träden. Det visar sig dock att de ”nyfångade” kokosnötterna inte är riktigt mogna utan måste ligga till sig. De bästa nötterna är de som redan ligger nere på marken.

Vi kravlar därför omkring i de täta buskarna nedanför palmerna och skakar på nötterna och lyssnar. Om de kluckar om dem är de mogna. Därefter följer själva ”öppnandet”. Det kan vara så att jag fortfarande flera dagar senare nynnar på Povel Ramels ”Far jag kan inte få upp min kokosnöt” trots att jag inte kan texten så har vissa strofer fastnat….”med hammare och spik, och dynamit, så är det bara kokosnöten som är sig lik…”. Trots sången var det inte så smärtsamt svårt att öppna kokosnöten, bevara vätskan inuti och skrapa fram den vita mjuka kokosen. Vi äter den som snacks, har rivit och torkat och ska endera dagen göra kokoskakor. Vi blir inte särskilt inspirerade av vår svenska kokbok när det gäller kokos. I Rutiga Kokboken finns ”Kokosskinka i lergryta”.

När vi kände oss färdiga med kokosnötterna och viken på Taravai förflyttade vi oss innanför revet en timma norr ut. Färden gick över ett spegelblankt hav med otroligt klart vatten. Vi såg botten och fiskar på 20 meters djup och det var verkligen som att färdas i ett akvarium. Vi ankrade vid den lilla ön Tenoko. Här var de flesta korallerna döda och reste sig som gråa skelett från botten men vi mötte en del spännande filurer när vi snorklade, både nyfikna revhajar och rockor. Det är verkligen vackert här i Franska Polynesien!

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Topptur i Gambier

Posted on 2020-06-17

Framme

Posted on 2020-04-19

Winter is coming

Posted on 2020-06-10

Previous PostFunderingar om frukt
Next PostWinter is coming

1 Comment

  1. Göran Hedlund
    3 months ago

    Låter som att ni har det riktigt skönt!!

    Reply

Lämna gärna en kommentar...