La La Las Palmas

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vi satt i godan ro i marinan på La Gomera, pillade oss i naveln och funderade på om vi skulle gå en promenad på förmiddagen. Vi hade planerat att avgå cirka klockan 17.oo för att segla de 100 NM till Las Palmas och ankomma dit runt lunch, dagen därpå. (Det blir nog ganska bra, sa vi till varandra. Klockan 13.oo går starten av ARC och ungefär 200 båtar kommer att lämna hamnen. När dom är borta finns ju hur mycket plats som helst. Vi kan ankra i närheten och titta på folkfesten lite på håll. Ungefär så resonerade vi.) Vi strosade bort till hamnkontoret som bestämt sa att allra senast kl 13 måste vi lämna hamnen annars får vi slanta upp betalning för en natt till. Det var lite ovärt tyckte vi, och gjorde det vi skulle ha gjort under eftermiddagen, på en halvtimma före lunch. Handlade, tankade och åt lunch.

Klockan 1300 kastade vi och Inalou loss och puttrade för motor mot Gran Canaria. Vi började räkna på hur dags vi skulle vara framme. Hm.. nu verkade ankomsttid bli runt 7 på morgonen, vi drog ner lite på gasen och gungade på. Solen sken från en klarblå himmel. Under eftermiddagen var det små, små vågor och en svag vind som sakta vred från mot- till medvind. Dock ej vidare seglingsbar.

I sundet mellan Teneriffa och Gran Canaria ökade dyningarna och blev det rejält skvalpigt. Båten pendlade hit och dit. Nattsömnen blev tämligen dålig och eftersom vi skulle komma fram tidigt på morgonen fanns ingen tid att sova så mycket som vi behövde.

Och så dök den upp, staden vi längtat till, där vi ska vara ganska länge, där vi ska fira jul och senare även avsegla ifrån när vi går mot Kap Verde och Karibien – La La Las Palmas.

I den tidiga gryningen när alla i hamnen fortfarande sov, och med massor av ankrade båtar utanför, chansade vi lite och åkte in i marinan. Det värsta som kan hända är ju att någon motar ut oss. Kors, ankomstbryggan vid receptionen var tom. Vi backade in och lade till. Inalou följde efter. Överallt låg båtar med ARC-flaggor, förberedda för att ge sig av och korsa Atlanten. Vi såg marinapersonal på kontoret och liksom tassade dit och förberedde oss för att be om att åtminstone få äta frukost innan vi lämnade bryggan. Ett ögonblick, sa mannen på kontoret och konfererade med hamnkaptenen. Ja, ni får ligga kvar och efter starten får ni riktiga platser i marinan, är det okej? Han har nog aldrig fått så många leenden och muchos gracisa tidigare, som när vi tackade honom. Helt otroligt vilken tur!

Så då kom det sig, att vi istället för att ligga ankrade någonstans långt bort, kunde krama om våra seglarkompisar på båtarna Glittra och RIRI. Vi kunde sitta på piren, vifta med svenska flaggor och skrika oss hesa “Heja Sverige”, och sedan pusta ut på Sailors bar, i Las Palmas, dit de flesta långseglare hamnar på väg västerut. Dit vi har seglat.

PS Nu ligger vi på brygga S. Om du är i Las Palmas närmsta veckorna, kom förbi och säg hej.