Lugn och skönt på La Gomera

Vi gillar marinan i San Sebastian och vi gillar La Gomera (Den tredje minsta ön av de åtta huvudöarna i den spanska ögruppen Kanarieöarna utanför Afrikas nordvästra kust, enligt Wikipedia, självklart). Det är stilla i hamnen utan ryck och knarr. Så klart går de vanliga färjorna in och ut ur den yttre hamnbassängen några gånger om dagen men det är inget vi märker så mycket av.

Vi har lagat en travare som lossnat i seglet och snorklat för att kontrollera beväxningen på båtens botten. Kryssarklubbens klubbvimpel är lagad (med spinnakertejp) efter att ha blåst sönder. Vi har tvättat några maskiner med tvätt, varit hos frisören, städat i syskrinet och fyllt på i matförråden. När vi inte gör “nyttiga saker” utforskar vi närområdet och promenader upp och ner i de smala gränderna mellan husen i staden. San Sebastian är lugnet. Runt torget med palmer och lagerbladsträd, spelar gubbarna domino och några seglare dricker öl. Vi äter på trevliga restauranger, och passar på att bada, vilket vi inte gjort på länge och vi hänger med Tomas och Helen på båten Inalou.
Tillsammans hyr vi en bil och kör runt på ön.

La Gomera är ”mustigare” än La Palma. Jorden är röd, klipporna randiga i bruna nyanser och skogen är trollsk och inbäddad i mossa och skägglav. På La Palma finns mycket mer odlingar. Här på La Gomera är det naturen, vandringslederna och de dramatiska klipporna som dominerar landskapet.

Precis som på La Palma bestämmer vi oss för att besöka öns högsta topp. Den når blygsamma 1400 meter över havet. Vi parkerar bilen och följer stigen uppåt. Himlen är blå och några molntussar drar förbi. Molnen blir fler och tätare. När vi efter 20 minuters promenad är uppe, ser vi ingenting. Vi är helt omslutna i grått och kallt moln. In i dimman helt enkelt.

Vi får dock vår beskärda del av vackra utsikter.

På bilutflykten har varje deltagare några ”stoppkort” som får spelas ut, oavsett om de andra i bilen vill stanna eller ej. Ibland har man tur och någon annan vill stanna, man vill ju inte spela ut sitt stoppkort för tidigt, tänk om det kommer en massa vackra stopp framöver. Men ibland får man hojta stopp och belägg, och chauffören svänger in till sidan så att den vackra vyn kan fotograferas. (Herregud, det låter som pensionärsföreningen på utflykt?!)

Dessvärre är det så att vår tid på La Gomera lider mot sitt slut, trots att vi gillar ön. Nästa etappmålet, Gran Canaria och Las Palmas ligger 100 NM bort. Väderprognoserna talar om bleke hela helgen och därefter utlovas frisk motvind under överskådlig framtid. Därför väljer vi att gå för motor i bleket, trots att det nog blir vansinnigt tråkigt, men det är ju så att, ”We dont do kryss”.