Vi lämnar Fakarava på eftermiddagen och stampar i motsjö upp längst nordkusten för att sedan falla av och med bidevind gå mot atollen Tahanea. Seglingen blir ungefär som förväntat. Vi startar med två rev i storen som under natten slås ur. Natten är ljummen och stjärnklar. Vi gör sällskap med båten Sirenia vars topplanterna syns på håll. Vinden är ojämn, vågorna emellanåt besvärliga och vi gör ingen rasande hög fart. När morgonen gryr syns Tahaneas kustlinje med spretiga palmer på rad. En bra bit utanför passet möts vi av stående branta vågor men längre in är vattnet lugnare och vi kan passerar in i atollen utan problem. Runt hörnet finns en ankringsplats där vi varit förut. Vi följer vårt gamla spår till en sandplätt där vi släpper ankare. När vi snorklar på ankaret ser vi att vi lyckats med konststycket att lägga ankaret rakt uppe på ett korallhuvud. Vi ankrar om och kan sedan göra ordning båten, äta lunch och äntligen vila middag.
Ankringen nära passet är skapligt skyddad från den ostliga vinden och här finns en fantastisk snorkling i det mindre norra passet. Sivert, Elisabeth och Robert passar på att göra flera driftsnorklingar i den inåtgående strömmen. De är lyriska över sikten och artrikedomen. Själv dras jag fortfarande med ett sår som inte läker och har gett mig själv snorkelförbud.
När väderprognosen talar om lätta vindar, drar vi upp ankaret och seglar tvärs över lagunen till den spektakulära ankringen som kallas ”Sjuan”. Det behövs ingen gissningstävling var namnet kommer ifrån om man ser ankringen från ovan.
Sandrevet och nyanserna av turkost vatten är makalöst. Det här är nog en av de vackraste platser vi ankrat på, men det krävs lätta vindar eftersom det inte finns något vidare skydd mot varken vind eller vågor. En bit bort ligger några öde öar och när vi landstiger ser vi inte många spår av människor, däremot ett rikt fågelliv. Anledningen till alla häckande fåglar är att öarna inte har några råttor, så här samsas bobisar, noddies, tärnor och så den nyfikna Tuamotus-pipern. Tumotus-pipern lär bara finnas i den här atollen och har också gjort att Tahanea klassas som nationalpark.
De bruna noddisarna bygger sina bon i täta buskar eller högt uppe i en palm. Tärnorna lägger ägget direkt på en gren och när ägget kläcks sitter det en söt liten dunboll och vinglar på grenen. Bobisarna får ett vaksamt gutteralt läte när vi kommer för nära och deras bon består ofta av rishögar direkt på marken. Tuamotus-pipern, den sällsynta, kommer trippande och visar upp sig när vi sitter och fikar under en palm. Den ser inte mycket ut för världen, men är heller inte särskilt skygg och låter sig villigt fotograferas.
De här öarna är verkligen speciella. Orörda med breda stränder och ovanligt vackra ”baksidor”. Vi är vana med taggiga bruna korallstränder som sträcker sig ända ut till revets kant, men här möts vi av rosa sand strösslad med vita korallflingor.
Båten Sirenia som vi gjort sällskap med, har problem med sin watermaker och de bestämmer sig för att segla till Marquesas för att få tag i reservdelar. På Luciamorgonen vinkar vi adjö till dem, själva stannar vi kvar på Sjuan tills vindarna ökar.
När vi några dagar senare styr söderut genom atollen passerar vi en hel del koraller som sticker upp som höga spiror från botten. Vi går för motor i den friska vinden och jag står i fören och spanar. När solen går i moln är det svårt att se undervattensfarorna, vattnet framför båten ser nästan svart ut. Vi når dock ankringsviken i Tahaneas sydliga hörn utan några problem. Dagarna är ganska loja. Vi går promenader, samlar snäckor, bakar bröd och skrapar botten på båten. Vi känner ingen julstress, trots att det är mindre än en vecka kvar till jul, men vi har heller ingen riktig julkänsla. Inte ens när vi hos Eve i båten Auntie får höra ”Rudolf med röda mulen” framförd på ukulele. Det känns helt enkelt inte så julaktigt här i en öde atoll i söderhavet.
God Jul och Gott Nytt År från en stad som är lite vit och med så där -5 på termometern.
Julstämmningen i Sverige lite dämpad för idag blev det nua restriktioner pga omikron som sprider sig snabbt.
Va rädda om er och hoppas att du får snorkla snart.
Kram/ Bitte
Tack snälla! Vintervit stad låter trevligt. Vi hoppas att pandemin lugnar ner sig och att 2022 blir lite mer som vanligt. Gott Nytt År