Operation, fjärilar och förberedelser i Cairns

Ankringen i Cairns är belägen i floden Trinity. Floden ringlar sig en bit inåt landet och kantas av mangrove. Tidvattnet är ibland uppåt en 3 meter och när vattnet är utgående är det rejält strömt, det kluckar och porlar nere i båten. När tidvattnet vänder lugnar det ner sig men fortsätter att vara strömt. Vattnet är brunt när det rör sig fram och tillbaka.

Det gäller att ha bra ankarfäste, mycket kätting ute och för säkerhets skull ett ankarlarm. Några som inte verkar ha koll på läget är en båt som draggade när vi satt och åt lunch. Båten gled förbi i en rasande fart. Jämsides med oss fastnade ankaret och båten stannade upp. Den hade förflyttat sig 200 meter genom hela ankringsområdet.

Båten i fråga var en katamaran, och det verkade som att någon var ombord, jollen hängde i aktern. Sivert gjorde sig i ordning för att åka över och knacka på och se om någon var hemma, men just som han reste på sig kom en man ut på akterdäck. Så skönt, sa vi till varandra och fortsatte med lunchen. Mannen pysslade på i godan ro, lade en massa kassar i jollen och verkade ganska obekymrad. Borde han inte ankra om, eller åtminstone lägga ut mer kätting, sa vi till varandra. Sen kom frun ut, de sjösatte jollen och började åka in mot marinan. Vi satt lite gran med öppen mun och stirrade på dem, skulle de verkligen bara ge sig av trots att båten draggat? Precis då släppte ankaret igen och båten började röra på sig. I jollen pekar plötsligt mannen på den plast där de tidigare legat ankrade, han kastar sedan en blick på båten och ser att den är ute och åker. Först nu har paret insett att de draggat! De svänger snabbt runt och åker tillbaka till båten. De startar motorn, och börjar ta upp ankaret och precis när det når vattenytan, händer något med jollen, oklart vad, men alla saker som legat löst i jollen kommer nu flytande, kassen med tvätt, soppåsar, en åra och skor. Mannen får nu kasta sig i jollen och snabbt köra efter alla prylar som i 4 knops fart är på väg ut till havs. När de bärgat alla saker och har läget under kontroll åker de längre upp i floden och förhoppningsvis fick de fast ankaret igen. Och vi fortsätter äta vår lunch.

Staden Cairns är riktigt trevlig med många restauranger, strandpromenad och ett poolområde. Vi lär oss ganska snart att hitta de viktigaste affärerna som innehåller båtprylar, mat och alkohol. Vi letar efter en indonesisk gästflagga, vilket inte går att få tag i. En del saker beställer vi på nätet ”care of postoffice in cairns”. Vår knappt använda radar har gett upp och kräver en reservdel som är nästan lika dyr som en ny radar, så det hoppar vi över.

Vi drar även igång en ”sjukvårdsprocess” så fort vi kan. Innan vi lämnade Vanuatu kände Sivert plötsligt av en bula i ljumsken. Sjukvårdspersonalen ombord ställde snabbt diagnos, typiskt ljumskbråck. Vilket också var en av anledningarna till att vi seglade tillbaka till Australien. Jag funderade över risken att det skulle bli inklämt och kräva ett mer mer avancerat och akut omhändertagande. Vi hade därför ingen lust att då befinna oss någonstans i obygden. Redan dagen efter vår ankomst gick vi till en allmänläkare för att få en första bedömning och en remiss. Ja det var ljumskbråck och vi fick en remiss till en privat klinik. Sen kopplade vi in vårt försäkringsbolag. Vi har en sjukförsäkring via vår hemförsäkring, kontaktade dem och överlämnade alla uppgifter, allmänläkarens journal och remissen. Det blev en del telefonsamtal fram och tillbaka, men alla vi varit i kontakt med har varit ytterst hjälpsamma. Och vi fick positivt besked att Sivert skulle få operationen utförd här i Australien. Vi tilldelades en lokal agent som varit helt makalös, när kliniken som vi fått en remiss till hade väntetid på några veckor, fixade han en tid på en annan klinik med bara några dagars väntetid.

Vi bestämmer oss för att gå in i marinan för att den nyopererade patienten ska slippa åla sig i och ur jollen och skumpiga jollefärder. Vi frågar agenten om försäkringsbolaget eventuellt tar marinakostnaden, och vi får senare återkoppling att jovisst gör de det. Tack!

Sista kvällen som vi ligger ute på ankringen kommer en svenskflaggad båt tuffande. Det är båten Almazul med Magnus och Rebecca ombord. Vi träffas senare på kvällen och har en trevlig afton där vi drar en och annan seglarhistoria på svengelska för varandra. Trevligt!

Siverts operation sker på ett privat sjukhus inom gångavstånd från marinan. Vi promenerar dit och 24 timmar senare får jag hämta honom pigg och kry, men kanske med lite hasande gång. Efter operationen har vi blivit förvarnade om smärtor, och svullnad, vilket nästan helt uteblir. De kanske krångligaste postoperativa rekommendationerna är att inte lyfta tungt på 6 veckor.

Sivert ägnar sin sjukskrivning åt att ladda ner sjökort och seglingsguider till Indonesien. Jag tar pirran och rullar hem matkasse efter matkasse och fyller långsamt upp alla gömmor med sånt vi kan tänkas behöva i framtiden. I Indonesien lär det vara svårt att få tag i mjölk, smör och ost. Hur mycket ost går det egentligen åt på ett halvår? Och chips?

I stan är det Cairnsfestival under några veckor. Det är ljuseffekter i träden, musikunderhållning och konstutställningar. Vi vandrar runt bland alla kulörta lyktor och såpbubblor.

När sjuklingen känner sig skapligt återställd passar vi på att turista lite. Vi tar det gamla tåget upp till bergsbyn Kuranda. Tåget slingrar sig upp genom regnskogen och en informativ röst i högtalaren berättar om arbetarnas vedermödor när järnvägen byggdes, om platser, tunnlar och broar.

Väl i byn strosar vi runt i ett ganska turistigt litet samhälle med mängder av kaffeer och souveniraffärer. På Barron river spanar vi in sköldpaddor och sötvattenskrokodiler (ganska små och inte farliga) och i fjärilshuset träffar vi på ganska närgångna fjärilar. Vi håller även utkik efter cassowary-fåglar som ska finnas i området, den enda vi ser står som dekoration utanför en affär.

När det är dags att runda av vistelsen i Cairns känns det nästan lite vemodigt. Vi har verkligen gillat den här platsen med soligt klimat, svalt på nätterna, trevliga restauranger och allt man kan tänkas behöva inom gångavstånd. Men det är verkligen dags att dra vidare norrut. Framför oss väntar några veckors segling innanför Stora Barriär Revet mot Thursday Island där vi så småningom ska klarera ut och lämna landet. På återhörande!