Raiatea igen

Vi laddar ner väderprognoser varje morgon. Vi jämför olika prognosmodeller, tittar på våghöjder, molnighet och framför allt vindarna. Vi börjar blir klara med Sällskapsöarna och tanken är att gå öster ut så fort det blir ett bra väderfönster. Målet är att nå ögruppen Tuamotus. Vi har kontinuerligt provianterat så att förråden av basvaror är skapligt fyllda och vi behöver nödvändigtvis inte svänga förbi Tahiti. Fast våra sandaler är rätt utslitna, och det skulle vara bra att köpa en ny gasavstängningsventil, och det finns god och billig gin på Tahitit, men annars går det bra att hoppa över storstan. Sista bunkringen kan vi göra i affären på till exempel Huahine. I den friska ostliga passadvinden vill vi dock inte gå någonstans, utan svänger in bakom ön Haio på södra Raiatea och tar oss en boj. Det är ganska konstigt egentligen att vi gillar den här viken, förmodligen skulle många andra säga att här finns ju ingenting. Och det är kanske det vi gillar. Inga galna vandringar i skogen till vattenfall vi inte hittar, eller trängsel med många andra båtar. Det är avkopplande och vi är helt själva.

Varje dag tar vi jollen in till stranden, strosar runt bland palmer och kokosnötter samt motionerar upp och ner för den rödbruna kullen. Förra gången vi var här upptäckte vi att vår drönare var trasig, eller rättare sagt själva fjärrkontrollen. Den kan få för sig att bara flyga iväg. Det är tur att det finns en envis problemlösare ombord som efter idoga tester kommit fram till att drönaren går att flyga om fjärrkontrollen ligger i solen en stund innan?! Det borde naturligtvis vara ett garantiärende och vi borde så klart få fjärrkontrollen utbytt, men Net-on-nets garantiåtagande sträcker sig inte till Franska Polynesien. Vi hankar oss därför fram med strikta rutiner vid flygning det vill säga, efter en stund i solen, samt kontroll och kalibrering av fjärrkontrollen, så att vi vet att den inte har några mystiska signaler för sig, kan vi äntligen flyga lite över den bruna jorden, gröna palmerna och det blå havet.

Ett annat överhängande åtagande ombord har varit vår toalettsits. Den börjar se sliten ut och när vi var i Sverige köpte vi med oss en originalsits för utbyte, som dessvärre inte passade! Man har tydligen ändrat några mått här och där. Nöden har ingen lag så för att slippa leva med en ful och sliten sits beslöt vi att renovera den gamla och vad passar bättre än att göra det på en öde ö. Resultatet blev med beröm godkänt. (Det är ju definitivt en av de saker vi inte i vår vildaste fantasi har kunnat förutse att vi skulle göra, sprejfärga toalettsitsen).

Till sist är det dags att lämna viken. Vi har velat hit och dit hur vi ska göra. Det finns en antydan till sydostliga vindar men väderfönstret är inte tillräckligt bra för att ta oss hela vägen till Tuamotus, i stället passar vi på att kryssa de 20 NM till Huahine. Vi brukar skoja och säga att ”We don’t do kryss” och det finns en anledning. Det är ganska obekvämt att kryssa i havssjö och den korta sträckan över till Huahine är alldeles lagom lång.