Smörsegling norrut

Vi drar i gång vår IridiumGo innan vi lämnar Gambier. Med tanke på det ytterst sparsamma, sega och nästintill obefintliga internet är jag innerst inne helt övertygad om att vi kommer att få segla iväg utan att ha kunnat aktivera satellitgrunkan. Till stor förvåning lyckas vi hitta ett litet ”internet-fönster” innan vi ger oss i väg mot Amanu och IridiumGo hoppar snällt i gång.

Pasta med baconsås, kikärtsbiffar och grillad kyckling med couscous finns i matlådor i kylen. Banankaka samt fluffig frallor är bakade och en omgång yoghurt står på kylning. I förpiken ligger en stor klase gröna bananer och i en plastlåda förvarar vi ett gäng gulgröna pamplemosser. Vi stuvar undan jollen, sätter tillbaka säkerhetslinorna på däck samt förbereder släpgeneratorn för tjänstgöring. När vi lämnar Gambier skiner solen och vindarna är lätta ostliga. Vi hissar storseglet för första gången på över 3 månader och kommer snabbt in i rytmen. För säkerhetsskull har vi tagit sjösjuketabletter, men med tanke på de lätta vindarna och det stilla gungandet behövs det inte, vi blir bara sömninga. Det är varmt och nere i båten är det över 34 grader. Nästa dag får vi ett gäng fripassagerare. Det är bobisar, sulor, som slår sig ner på solcellerna och åtnjuter en gratis åktur. Vid ett tillfälle är de över 6 stycken som sitter där och stirrar på oss, putsar sina fjädrar och har det gött.

En natt drar squalls förbi med 15 ms vind och ett snabbt regn. Vi revar genuan och brakar trots det fram genom vågorna i över 7 knop. På den här seglingen har vi inte så mycket poddar att lyssna på utan det blir långa stunder under natten att studera stjärnhimlen. Vindarna är skapligt stabila och vi ser att med den ökande vinden kommer vi att komma fram till Amanu mitt i natten. Vi forsätter att gå med enbart storseglet för att minska farten något. När vi efter 3,5 dygn börjar halvvinda fram och tillbaka utanför passet i Amanu blåser det emellanåt 12 ms. Vi inser att det smala och böjda passet kommer att var nervkittlande att ta sig igenom, när det väl blir slackvatten. Vi bestämmer oss i stället för att gå till Hao som har ett ”enklare” pass. Sagt och gjort, några timmar senare lagom när det ljusnar ser vi Haos låga korallöar med palmer och casurinaträd. Slack vattnet, den tid då det inte är särskilt strömmt i passet är beräknad till 09.30. Passet formligen kokar, det ser dock inte så vilt ut vid sidan om mittfåran, kanske går det att ta sig igenom där. Vi vill verklingen komma fram nu. Med höga varvtal på motorn försöker vi stånga oss igenom den utgående strömmen och de stående skummande vågorna, men farten över grund och spåret i plottern visar tydligt att vi inte kommer framåt. Det går bakåt. Den utgående strömmen är över 6 knop. Vi svänger av och kommer ut på lugnare vatten. Vid halv tio tiden gör vi ett nytt försök. Det är inte slackvatten nu heller, men motströmmen är något svagare, kanske 3-4 knop och vi lyckas pressa oss igenom passet.

Vi följer vårt gamla spår och lägger till i den föredetta militärbasen mot kajkanten. Tänka sig att vi hamnade i Hao igen. Hur som helst. Så skönt att vara framme trots att vi haft en smörsegling!