St Vincent – första veckan

Efter vår ankomst till Blue Lagoon på St Vincent, drack vi rumpunch i solnedgången och den blev just precis så där vacker som man kan tänka sig. Vi satt på den lilla strandbaren tillsammans med Viking Explorer-gänget hela kvällen och talade med varandra om våra överfarter. Tänk att vi är här nu, sa vi till varandra, flera gånger.

Vi sov djupt och länge hela natten. När vi vaknade på morgonen åt vi frukost i sittbrunnen och plirade hänförda omkring. Palmerna vajade, de varma vindarna drog genom viken. Borta på stranden spelades reggae. Det kan tänkas att vi sa några gånger till, Tänk att vi är här. Det kändes verkligen bra. Vi gillade platsen vi hamnat på och det var väldigt trevligt att ha vänner att hänga med.

Första dagarna gick åt till att sanera båten. Invändigt var det storstädning, avfrostning av kyl, genomgång av matvaror och sortering av kläder. Utvändigt spolade vi av allting med sötvatten, lade rep i blöt, skurade däck, torkade ur sittbrunn och borstade bort långhalsar som fastnat ovanför vattenlinjen. Det kändes skönt att komma i ordning igen efter den långa resan.

Nästa viktiga att-göra-grej var att åka och handla. Vi fick rådet att ta lokalbussen till en något större supermaket en bit bort. Man kan säga att bussturen var en annorlunda upplevelse. Det är minibussar med plats för 12 personer, om det finns plast, stannar bussen och en inkastare trycker in en och drar igen dörren. Och det finns plats så länge inkastaren får rum att stå på huk med rumpan halvvägs ut genom fönstret. Då är man 21 personer ombord. Musiken dånar i högtalarna och chauffören tar kurvorna på två hjul. Well, den där bussresan kändes mer äventyrlig än oceansegling, men fram kom vi.

Vi visste att matvaror är dyra i Karibien, eftersom de flesta varorna är importerade, så vi gick nyfiket omkring i mataffären och kollade in utbudet och räknade ut vad varor kostade. Dyrast måste en påse jordnötter ha varit, ungefär 150 svenska kronor. Musli kostade 70 kronor, och öl 28 cl kostade 15 kronor. Vi lyckades dock skramla ihop några kassar mat. Allt är ju inte superdyrt. Vi köpte bacon, kycklingfilé, köttfärs och kalkonfärs. Alltsammans fryst. Lite frukt och grönsaker, juice och rom. Med tanke på ölpriset så tänker vi att rumpunch får bli vår nya grej.

Att åka lokalbussen var ändå spännande så vi gjorde det igen, den här gången in till huvudstaden Kingstown. Vi promenerade omkring, kollade in shoppingutbudet, fruktmarknaden och katedralen. I de små stånden säljs lokalt odlade grönsaker, toalettpapper och underkläder. Det var ju vår första karibiska stad så det var spännande att se sig omkring. Vi kände oss trygga när vi rörde oss runt i staden, vi blev dock varnade för att besöka de fattigare delarna av staden, så dit gick vi inte. Vi köpte heller inte nya underkläder, utan snokade rätt på mer bacon och tog sedan bussen hem igen.

I mitten av veckan dök nästa Viking Explores båt upp, det var Chibidarra som blev ledsagade in genom inloppet till Blue Lagoon. Helst bör man gå igenom vid högvatten, det är inte många centimeters marginal under kölen. Chibidarra gjorde ett kort stopp i sanden, innan de kom loss. Nu var nästan alla Viking-båtar på plats i marinan, det hölls en avskedsfest och vi började känna att det var dags att dra vidare.

Vi väntade in våra kompisar som kom med kappsäckarna fulla med godsaker. (Tack för godiset familjen Högblom!) De ska segla med oss runt i Grenadinerna någon vecka. Lite som semester faktiskt.

Men sen då, kanske någon undrar. Vi tror att resten blir ungefär så här: Under mars, april och maj seglar vi sakta norr ut, sedan vänder vi söder ut igen, lagom till orkansäsongen. Kanske åker vi hem till Sverige några veckor under sommaren. Men planer är planer, man vet aldrig vad som händer. Det vi definitivt vet att nu ska vi ut och segla igen. Tvärs över fjärden till en annan Karibisk ö där vi släpper ankaret i turkost vatten.