Dagen har ägnats åt arbete och nedräkning inför semestern. I alla år har fredagen varit en avresedag, där veckan som gått inneburit stressande utan dess like. Bunkra, packa, tanka och fixa. Klockan 17.00 har vi kastat loss och gett oss iväg. Men inte i år.
Vi har haft så många projekt runt båten att det där med semester varit något som vi inte riktigt hunnit planera så där supernoga som vi brukar göra och nån avresa klockan 17.00 blir det definitivt inte.
Nej, vi tar det lugnt, säger vi till varandra. Äter något gott och pustar ut utan stress.
På eftermiddagen får vi ett telefonsamtal som berättar att båten har dragit upp en stolpe vid bryggan i den friska vinden och ligger och nöter mot bryggan.
Det kanske har anats tidigare att vi har ganska bra inlevelseförmåga inför allt hemskt som kan hända (typ katastroftänkande) så under bilresan till slipen, resonerar vi trots allt ganska odramatiskt, om vad en uppdragen stolpe kan orsaka för skador på båten. Kommer vi ens kunna åka på semester?
Och där hängde den, stolpen. Utan att ha skadat skrovet. Och visst låg stäven mot bryggan men inte en skråma kan skönjas.
Vi lyckas baxa båten på plats vid bryggan och dra upp stolpen. Det visar sig att den faktiskt gått av.
Phu säger vi, åker hem, äter något gott och börjar stillsamt fundera över semestern. Avresa på måndag kanske? Klockan 17.00?
+ There are no comments
Add yours