In Stilla havet 2020

Tahuata med bensniderier och höga berg

De flesta som seglar till Tahuata ankrar i viken Hanamoenoa. Den ser vykortsvacker ut, med sandstrand och en skog med palmer. Där ligger redan några båtar och inte för att det inte finns plats, utan snarare för att få en helt egen vik, ankrar vi i viken bredvid. På sjökortet har viken inget namn men på en karta står det att stranden heter Plage de Koku´u. Vi är omgivna av böljande gröna kullar där det sägs att vildhästar ska galopera omkring. Well, vi tror oss se hästar vid flera tillfällen men efter noggrannare kontroll i kikaren visar det sig vara vanliga ”vildgetter”.

Efter regninga dagar på Hiva Oa känns det skönt med solsken och varma vindar. Vi tar oss i land på stranden som har har ganska mycket svall, och båda två lyckas vi ramla omkull i vågorna. Men vattnet är varmt, vi har badkläder på oss och kameran ligger i vattentät påse. Ingen skada skedd. Vi passar på att snorkla längst med klipporna i viken och trots att det inte är världsmästarklass på snorklingen blir vi på gott humör av att äntligen få plaska i vattnet och av alla nya sorters fiskar vi får se. Till min stora förtjusning hittar jag en helt intakt porslinssnäcka i sanden på några meters djup. Under båten ligger en revhaj och sover på botten. Den simmar yrvaket i väg när vi hoppar i vattnet.

Tahuata är känt för sina bensnidare. I byn Hapatoni på sydvästra kusten bor hantverkare som gärna visar upp (och även säljer) sin alster. Vi bestämmer oss för att segla dit nästa dag och ankrar straxt nedanför höga berget, i en vik precis bredvid byn. I viken ligger några andra båtar och en båt känner vi sedan tidigare. Båten heter Tiago och ombord finns Kitty och Laurence från Holland. Dom har ett stort problem som de gärna vill ha hjälp med. De har fångat en stor tonfisk som måste ätas upp. Ja, ibland måste man ställa upp för sina medmänniskor, klart vi hjälper till att äta. Tonfisken läggs på grillen och vänds sedan i rostade sesamfrön. Till fisken äter vi ris med lök och ingefära och en liten klick majonnäs med wasabi i. Jättegott!

Nästa dag är det dags att besöka byn. Byn ligger vi foten av berget omgärdad av grönskande branta sluttningar. Längst med stranden växer en alle av höga träd och vi följer vägen genom byn. Här och var växer stora mangoträd, det finns bikupor, blommor och väldigt mycket sten. Allt i byn är kantat av sten, förmodligen plockade på stranden. Av andra seglare får vi tipset att söka upp en bensnidare vid namn Cyril. Jag, Sivert, Cillan, Jocke, Kitty och Laurence irrar lite hit och dit bland fransktalande damer, guavaträd och grisar innan vi hittar rätt och kliver in på Cyrils gård. Han tar glatt emot oss. Laurence som kan lite franska sköter snacket. Cyril är chefs-snidaren i byn och han berättar om sitt hantverk, sina sniderier och sina tatueringar. Han är stolt över sitt hantverk och sin marquesiska kultur. När han blir varm i kläderna börjar han stapplande prata engelskan.Han säger att det är viktigt för honom att öva på språket. Han är glad att vi kommit så att han kan övningsprata med oss. Vi är glada att träffa honom och hans familj.

När vi tar jollen tillbaka till båten kommer vikens delfinfamilj hoppandes framför oss i vågorna. Flera gånger om dagen kommer de in i viken och simmar några varv helt nära de ankrade båtarna.

Innan vi lämnar Tahuata bestämmer vi oss för att snorkla i den norra delen av viken. Jag Sivert och Jocke ligger där och guppar och tittar ner på fiskarna när delfinfamiljen åter dyker upp i viken. Det vore ju spännande att se dem på lite närmare håll, säger vi till varandra, och simmar raskt ut en bit i viken. Delfinerna är inte ett dugg intresserade av oss och håller sig undan. Istället simmar vi rakt in i ett stim av små brännmaneter. Jag har våtdräkt men armar, ben och hals får säkert hundra små stickande röda märken. Jocke har råkat lika illa ut medan Sivert inte har fullt så många ”brännskador”. Under de kommande dagarna kommer vi att klia oss fördärvade. Vi bär med oss minnet av Tahuata i flera kliande dagar framöver, kan vi säga.

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Förtjusande Fatu Hiva

Posted on 2020-07-01

Vi seglar till Marquesas

Posted on 2020-06-27

Det rullar och regnar på Hiva Oa

Posted on 2020-07-04

Previous PostDet rullar och regnar på Hiva Oa
Next PostKort stopp på Hiva Oa

No Comments

Lämna gärna en kommentar...