Torres Strait och vidare mot Indonesien

Torres Strait Islands är en grupp öar högst upp på den norra spetsen av Australien och ursprungsbefolkningen här är melanesier, alltså inte aboriginer som på fastlandet. Vi befinner oss på Horn Island som skiljs med ett blåsigt sund från ön Thursday Island. (Det finns även andra veckodags-öar i området). På Thursday Island finns en mer välsorterad matvaruaffär, några pubar och restauranger samt ett tullkontor. Ankringen där är dock mer utsatt för passadvindarna, så nästan alla besökande båtar hamnar på systerön Horn Island, så även vi.

Vi ligger ankrade skapligt i lä men längst ön är det starka tidvattenströmmar. Båten vrider sig efter strömmarna och inte vinden, den har vi för det mesta in i sidan, vilket är ett underligt fenomen. Vattnet är märkligt turkost.

Båtar kommer och går till ankringen, en del stannar bara till en natt eller två, medan andra stannar länge. När vi kommer dit är det 8 ankrade segelbåtar i viken, några har vi mött tidigare under vår färd längst kusten. Vi tillhör sluttampen av avgående båtar, snart kommer cyklonsäsongen och de flesta har redan passerat området. Många går till Malaysia som etappmål, medan vi siktar på nordostliga delarna av Indonesien. Under november går Sydostasien in i den våta säsongen, eller nordvästmonsunen som den även kallas. Det kommer att regna en del, blåsa nordliga vindar, om det överhuvudtaget blåser och luftfuktigheten kommer att vara hög. Det kanske blir värsta utmaningen?

Temperaturen har stigit sedan vi lämnat Cairns. Det är över 30-32 grader varmt och metrologiska institutet varnar för extrem hetta i området. Det är inte längre aktuellt att ha täcken instoppade i påslakanen. Vi dricker kopiösa mängder vatten och är i princip ständigt svettiga. Solen skiner och molntussarna far snabbt fram över himlen.

När man ska gå i land på Horn island är det lite av en utmaning att parkera jollen. Vi knyter fast den på baksidan av färjans brygga och den verkar alltid hamna i kläm mellan lite större och tyngre plåtbåtar. Utsikten in mot land är inte så inbjudande, man ser en hamn med rostiga containrar, några asfalterade gator och låga hus. Charmfaktorn är förhållandevis låg. Det märks att vi befinner oss i slutet av den torra årstiden. Gräs och växtlighet är brunt, nästan bränt och det känns torrt och dammigt. Det enda färgglada är frangipani blommor på kala grenar.

På Horn finns två små supermarkets som är rätt välsorterade, men på vissa varor är det nästan dubbla priser mot affärerna i Cairns. Det finns en bensinspump och några hotell, och på ett av dem kan man äta dagens lunch. Att gå runt byn går snabbt. Överallt dignar det av mangos i träden. Vi befinner oss i början av mango-säsongen. Ingen verkar bry sig om mangosarna mer än vi. Hela miljön känns annorlunda, nästan som ett nytt land, inte som Australien. Lokalbefolkningen är inte så på, hälsar knappt, vilket inte gör oss något men vilket det är ovanligt i jämförelse med Vanuatu och Fiji.

Vi hittar en sandig stig som går genom skogen. Det blir vår dagliga runda. Vi ser cashewnötter, rostiga bilar och gigantiska termitstackar. Här har kapok-kapslarna öppnats och det fluffiga bomullsliknande innehållet vajar i vinden. Vi ser mängder av fåglar, och känner igen Kingfisher, Kookaburra och Kakadua. Och går man promenaden mitt på dagen, har man nästan tappat bort sin egen skugga.

Kapok-fluff
Mitt på dagen, nästan ingen skugga

Från Horn kan man ta färjan (eller jollen om man gillar att bli genomblöt) över till Thursday, men en dag med lätta vindar tar vi stora båten dit och ankrar utanför hamnen. Torsdagsön är mindre till ytan men här bor fler människor. Vi passar på att tvätta på en tvätteria som ligger inhyst på lagret i en affär som säljer akvariefiskar och festprylar. Vi spanar även in utbudet i matvaruaffären och järnaffären och på eftermiddagen tar vi båten tillbaka till Horn igen.

Under färden hit längst barriärrevet har två av batterierna i batteribanken så sakta förlorat kapacitet. De är ju i princip nya, och borde vara solklara garantiärenden. Vi ger dock snart upp den tanken, leverantören är ganska osmidig att ha att göra med. I stället kontaktar vi en bilverkstad på Torsdagsön, som har marina batterier till salu. Vi gör om resan över sundet med stora båten. Nu är vi dessutom redo att klarera ut ur landet. Vi avser att avsegla på måndagen den 7 oktober, som råkar vara Kung Charles födelsedag vilket betyder allmän helgdag. Vi får därför klarera ut i förskott redan på fredagen. Den här dagen blåser det rejält och vinden ökar stadigt under dagen. Vågorna väller in. Ankarfästet är dock bra och efter en stund tar vi en kort blöt jollefärd till bryggan. Vi tar oss till verkstaden, betalar för batterierna och får skjuts tillbaka till bryggan. Vi ställer batterierna i jollen, går till tullen och klarerar ut, och lämnar blöta fläckar på besöksstolarna. Tulltjänstemännen är väldigt avslappnade och trevliga. Till sist besöker vi slaktaren, innan en lika blöt jollefärd tar oss tillbaka till båten. I gungande, hävande sjö och krängande jolle lyckas vi få ombord batterier och väskor. Phu, vilken blöt och stressig tur det här blev. Jag har hela dagen oroat mig över att båten ska dragga. Det är skönt att åka tillbaka till Horn igen.

Under lördagen handlar vi frukt och grönsaker och på söndagen har vi bara lite maträtter kvar att laga inför avseglingen. Det är då, på söndagsmorgonen som vi ser den uppdaterade väderprognosen. Den innehåller varning för åska och åskskurar, längst hela vår färdväg till Indonesien, i typ 5 dygn. Aldrig i livet att vi tänker segla i åska om vi inte behöver. Vi åker över till en av de amerikanska båtarna som ska avsegla samma dag, för att kolla hur de resonerar. De har inte sett prognosen. Gänget är som en liten armada med fyra båtar som planerat att segla tillsammans till Indonesien och de har ett ansträngt tidsschema. De avgår enligt plan på måndagsmorgonen, medan vi stannar kvar på ankringen. Vi ringer senare tullen och meddelar att vi är kvar. Det är inget problem, men vi behöver komma tillbaka innan vi åker, för ett nytt klareringsdokument med korrekt datum på.

Vi tillbringar de följande dagarna med att plocka solmogen mango, läsa böcker, gå svettiga promenader och så till sist börja om med förberedelserna för avfärd. Under några dagar brinner det på Torsdagsön. Under dagtid ser vi bara röken men när det blir mörkt ser vi eldens orangea sken röra sig över berget. Även på Horn kan man se spåren av ”skogsbrand”. Det är inte konstigt med tanke på hur torrt det är.

Dagen innan avgång tar vi färjan över sundet. I den kraftiga vinden känns det skönt att slippa ankra i blåsten. Vi går en sväng runt Torsdagsön, besöker fortet uppe på toppen med vacker utsikt och äter lunch på Australiens ”top bar”, som är den allra nordligaste baren i Australien.

Utsikt mot Horn Island

På lördagen den 12 oktober lämnar vi Australien, tråcklar oss ut i det grunda Torres Strait, lämnar Stilla Havet och styr västerut mot Tual i Indonesien. Seglingen beräknas ta 5-6 dagar. Du kan se hur det går för oss på vår trackingsida.

Vi hoppas på snälla vågor, lagom med vind och väldigt få indonesiska fiskebåtar!

2Comments

Add yours
  1. 1
    Clas Halling

    Exiting! Now we hope that you will have a nice crossing towards Indonesia. Fair winds!

  2. 2
    Kjell olofsson

    hej
    bra beskrivning av dessa 2 öar. kommer väl ihåg dom, men mest farten när vi gick ut med tidvattnet. det gick undan mot Darvin.
    cheers

Lämna gärna en kommentar...