Under ytan i Rangiroa

I den kolsvarta natten seglar vi sakta med bara storseglet, för att inte gå för fort mot Franska Polynesiens största atoll, Rangiroa. När vi kommer fram på morgonen är vi trots det för tidiga. Passet skummar av stående respektingivande vågor och hoppande delfiner, förmodligen för att de tycker det är kul, vi tycker inte passet ser så särskilt kul ut. Vi seglar sakta fram och tillbaka. Från horisonten närmar sig kryssningsfartyget Regatta. De ropar upp oss och ber oss hålla vår kurs. Styrmannen ombord säger i vhf:en ” We will take the lead and you can follow”. Fartyget åker utan problem genom passet, vi följer dock inte efter förrän några timmar senare när det är mindre strömt.

Rangiroa lär vara lika stor till ytan som ön Tahiti. Det finns en stor by, flygplats och mer turism än på andra atoller, samt hotell, restauranger och flera dykshoppar. Vi har höga förhoppningar på att få handla matvaror och dyka. Vi släpper ankaret utanför en resort med bungalows stående i vattnet. Runt oss ligger ett 10-tal andra båtar och så kryssningsfartyget, som redan kör sina passagerare i skytteltrafik in till land. Den här första dagen går vi inte i land. Vi röjer upp i båten, och kollar vad som hänt i världen. Här finns 4g-täckning. På kvällen åker kryssningsfartyget vidare och lugnet breder ut sig över ankringsviken. De följande dagarna bekantar vi oss med närområdet. Den största byn i Rangiroa ligger en mil bort. I den här delen av atollen, där den bästa (enda) ankringen finns är utbudet av service något begränsat. Det finns några enkla restauranger och två matvaruaffärer med knapert utbud men faktiskt både med frukt och grönsaker, samt soptunnor. Vi är inte bortskämda med något av detta och utnyttjar genast all service.

De friska passadvindarna lugnar sig något och vi passar på att åka till ett rev straxt innanför passet för att snorkla. Artrikedomen är fantastisk, sikten har lite övrigt att önska. Platsen heter “Akvariet” och här finns informationsskyltar som berättar om korallrevets innevånare.

Det är även här vi gör ett uppfräschningsdyk innan vi följer med en lokal dykarrangör. Rangiroa har två grupper med delfiner som lever i närheten av passet och för att se dem måste man bege sig utanför den skyddande atollen. Det är en smula pirrigt när vi tillsammans med vår dykguide och kaptenen på dykbåten stampar genom de höga vågorna ut till dykplatsen. Vi sitter på kanten av båten och får hjälp att ta på oss utrustningen innan dykguiden räknar ner och vi kastar oss bakåt ner i vattnet. Båten backar undan och vi får några sekunder på oss att hämta andan innan vi går ner i det blå. Under ytan är det stilla och väldigt blått. Nästan genast kommer de simmande förbi. Delfinerna vars höga läten ekar genom vattnet. Närmare revet ser vi sköldpaddor och stora stim av fiskar. Med jämna mellanrum passerar flera delfiner förbi som nyfiket tittar på oss.

Det går att hyra cyklar och hoja en mil i stekhet sol till den större byn för att, enligt rykten, proviantera riktigt bra. Vi väljer dock att förhoppningsfullt gå några varv i de lokala affärerna. I den ena affären där affärsinnehavaren, en ganska argsint dam som skriker på sina hjälpredor och inte direkt är något solsken, handlar vi bröd och lite grönsaker. I den andra affären hittar vi smör och ägg. Förövrigt är det ett ganska påvert utbud, ungefär som att försöka storhandla på bensinmacken hemma, fast sämre. Vi avslutar vår vistelse på Rangiroa med att äta på en restaurang i hamnen. Genom fönstret ser vi koraller och fiskar. Då och då kastar kocken ut fiskrens, det uppskattas av de glupska hajarna som cirkulerar nedanför i väntan på en munsbit. Det händer inte på O’learys.

Och lite i efterskott, Glad Påsk!