Väntans tider i Manly

Jag har verkligen inte haft någon motivation att skriva några inlägg. Vi har mest försökt få tiden att gå i väntan på våra ”hantverkare”. Dagarna flyter ihop och plötsligt har veckorna runnit iväg. Jag får nu bläddra bland mina telefonbilder för att se att vi emellanåt varit ganska flitiga och även gjort en del upptäcktsresor. Den här väntetiden och mellanakten inleddes med en resa till de blå bergen och storstaden Sydney.

När vi sitter vid gaten i Brisbane och väntar på flyget blir vi plötsligt uppgraderade till Business class, och det kan ju andra världsvana flygresenärer rycka på axlarna åt, men vi flinar förtjust när vi serveras varma servetter och bubbliga drycker straxt innan planet lyfter. I Sydney hämtar vi ut en hyrbil och kör två timmar västerut, till bergen. När vi når vårt mål, den annorlunda staden Katoomba inser vi att här har hösten gjort sitt intåg. Träden är höstigt röda och luften sval och frisk som sig bör en solig höstdag (fast det är april). Blue Mountains är en nationalpark med oändlig vildmark, vandringsstigar och pampiga berg som faktiskt ser en aning blåa ut. En googling bort sägs förklaringen till färgen vara att det är eukalyptusträdens olja som bäddar in skogen och dalen i det blåa ljuset. Mycket möjligt, men det är trots allt ganska vackert.

En av de första bekantskaperna vi gör i staden är kakaduorna som hänger i centrum som värsta ligisterna. Deras läte är ett ganska högt kraxande, de river ogenerat efter matrester i papperskorgar, och ser de en människa som håller något ätbart i handen går de nästan till anfall. Efter typ fem minuter har förtjusningen över att se vilda kakaduor gått över, till att huka sig och ta skydd när de flyger förbi.

Staden Katoomba har ett förflutet som gammal gruvstad, husen har klassiska vilda-västern fasader och mängder med udda affärer och restauranger kantar staden huvudgata. Vi har fått tipset att vara tidigt ute så redan klockan åtta om morgonen, efter en god natts sömn på ett pensionat med värmedyna i sängen, besöker vi The Three Sisters, som de välkända bergstopparna kallas. Vi är nästan ensamma med utsikten. Därefter vandrar vi upp och ner för ett och annat berg och besöker Lincolns Rock, som verkar var en populär plats att fotografera brudpar på. Vi gillar staden och de blå bergen.

Några dagar senare kör vi tillbaka till Sydney, lämnar igen hyrbilen och tar in på ett hotell centralt beläget bredvid Hyde Park. Staden är trevlig men här är galet mycket turister som precis som vi vill fotografera Operahuset och Sydney Harbour bridge. När det regnar besöker vi flera museum och när solen tittar fram tar vi färjan till annat Manly. Där passar vi på att fika på the Swedish Bakery och födelsedagsbarnet väljer kladdkaka, medan jag tar en enorm kanelbulle. Födelsedagsbarnet har ännu inte den blekaste aning om att det i alla världsliga tider kommer att vara den dyraste fika han någonsin varit med om.

Tillbaka i det andra Manly där båten ligger, förströr vi oss med diverse roliga saker. Jag övar mig på att göra sushi och hålla på med odlingarna. Sivert slipar och lackerar trädetaljer. Vi packar upp jollen och upptäcker att årornas blad är helt murkna, det blir en vända till båttillbehörsaffären där vi hittar ett par åror som efter viss justering passar utmärkt. Utombordsmotorn vägrar starta, misstanken är att det beror på gammal bensin, när bensinen är bytt går motorn som en klocka. Vi upptäcker också att ett av båtens batterier blir varmt när det laddas. Det kopplas bort och vi håller extra koll på de övriga batterierna. Slutligen kommer vi fram till att vi nog även får lov att byta ut de övriga, vi ska ju så småningom ge oss av till platser där det är långt till närmsta batteributik. (Om det här blogginlägget hade ljudeffekter skull jag nu lagt på ljudet av en gammaldags kassaapparat..det går åt en del pengar nu, en del enligt plan, annat som överaskning…)

När April skiftar över till Maj känns det plötsligt mycket svalare. Det börjar med att vi kompletterar lakanet i sängen med en fleecefilt men när vi en morgon vaknar och nästan hackar tänder, det är bara 11 grader klockan 6 på morgonen, är det dags att stoppa in de fluffiga täckena som vi köpt på Ikea i påslakanen. Och vilken skillnad det gör, numera sover vi gott igen. Jag trodde innan jag kom hit till Australien att det mest skulle vara varmt och svettigt (och mycket krokodiler), vädret har verkligen förvånat oss. Det är svalt på nätterna men vanligtvis varmt och skönt cirka 25 grader på dagarna, om det inte regnar förstås. När det gäller krokodilerna, bor de längre norrut.

En dag tar vi tåget in till Brisbane och strosar runt i staden där den bruna floden ringlar sig fram mellan skyskrapor och gamla byggnader. Det finns mängder av trevliga gångstråk längst floden och vi hittar till vår förvåning en artificiell “playa” med vit sand, turkost vatten och vajande palmer.

Då är vi nästan framme vid nutid. Efter att antal mejl, textmeddelanden och telefonsamtal kommer äntligen kapellmakaren och mäter upp vår nya sprayhood. Han meddelar att den kommer att vara klar om två veckor. Dagen därpå kommer riggaren och byter ut alla vajrar. Han och hans kompanjon gör det utan att masta av, det tar en arbetsdag och allt känns stadigt och stabilt igen. Dessutom är våra nya segel klara för avhämtning. Det betyder att vi kan lämna marinan, hämta upp seglen i en annan stad, och komma tillbaka om två veckor för att hämta batterier och sprayhood.

Det känns som att vi ser ljuset i tunneln nu!