Vi besöker Taha’a

Vi ligger ankrade på ”sandhyllan” sydost om ön Taha’a. Vi håller mest på och suckar förnöjt över att vi inte är fast på Bora Bora längre. Bora Bora är en vacker ö med fantastiska färger på vattnet. Kommer man dit som ”lyxturist” för att bo i en bungalow i turkost vatten, är det säkert helt underbart. Men som långseglare, well vi blev aldrig särskilt förtjusta.

Vi passar på att skrubba rent kättingen som legat oanvänd i ankarboxen under tiden på Bora. Den är rostig och skulle verkligen behöva galvas om, eller egentligen bytas ut. Vi har en del sådana stora projekt på vår fixar-lista förutom kättingen, nya segel, sprayhood, soltak, och bomkapell. Det får bli en senare fråga, förhoppningsvis i Nya Zeeland om ett drygt år som vi kan åtgärda alltsammans. Under tiden syr, tråcklar och limmar vi på soltaket, och som nu, skrubbar sköljer och oljar in kättingen.

Nästa dag är det gråväder. Då och då kommer det några regnskurar. Det hindrar inte mitt flitiga motionssimmande. Jag hoppar i och börjar simma. På andra varvet runt båten, syns i horisonten ett väldigt konstigt moln. Det hänger liksom ner från de andra molnen och det ser ännu konstigare ut nertill. Det stänker i vattnet? Jag ropar på Sivert att komma ut med kameran. Han knäpper av några bilder, sen börjar det se ut som molnet kommer närmare. Men vänta lite nu, är det typ en tornado, eller en sån där “Waterspout”? Minnesbilder flimrar förbi av något filmklipp vi nyligen sett med en båt som sänktes i en tromb. Lite skärrade blir vi allt, innan den gigantiska virvelvinden avtar och löses upp.

När det blir vackert väder igen åker vi vidare längst kusten norr ut. Taha’a är inte så hög och toppig som Bora utan i stället plattare, grön och frodig. Vi har siktat in oss på en av sevärdheterna, Coral Garden, som ligger i den västra delen av atollen. Framför en mysig resort med bungalows, palmer och sandstränder hittar vi en sandplätt att släppa ankaret på. Det ser fantastiskt exotiskt ut, men vi hinner inte ens stänga av motorn innan en fransk katamaran kommer farande och ankrar precis framför oss. Och då menar jag precis framför. Det finns kilometer av ankringsmöjlighet på båda sidor om oss, och inga andra båtar. Men rakt framför? Ja jag vet, de kanske är världens trevligaste människor och bara är kontaktsökande? Vi gör i ordning båten och sätter oss med varsin kopp kaffe, när nästa båt dyker upp. Nu är det en tysk båt som störtankrar. Det är verkligen en annorlunda teknik, när de i full fart framåt släpper ankaret utan att bry sig om koraller och sånt tjafs och låter kättingen gå. Vi ställer ner kaffekopparna, startar motorn och ankrar om, en bit bort, med fri sikt mot revet och de palmklädda öarna.

För att snorkla i Coral Garden tar vi jollen till sundet mellan öarna bredvid resorten. Vi lägger jollen på stranden och följer stigen till andra sidan av sundet. Sedan är det bara att hoppa i. Vattnet är strömt med klar sikt och väldigt mycket fiskar. Det märks att fiskarna brukar bli matade. De simmar närgånget runt oss i hopp om några smulor. Trots att korallerna kanske inte är världens friskaste, gör vi om åkturen flera gånger.

När vi börjar få oerhört låga baguette-nivåer ombord tar vi jollen tvärs över farleden till den lilla sömniga byn Tapuamu. Det är härligt att sträcka på benen så vi går raskt fram och tillbaka genom byn, tills vi hittar ett ställe med provsmakning av rom.

Vi går in i det lilla provsmakningshuset och får en kort föreläsning om sockerrör, fermentering och lagring. Vi luktar och smuttar på olika romsorter och får även se på när två snubbar pressar sockerrör.

Med shoppingbagen fylld av baguetter och en flaska rom (så klart), åker vi tillbaka till Major Tom och planerar för fortsatta äventyr längst Taha’as kust.