Vi går för motor från Haapiti i rejält branta dyningar och obefintlig vind. Det är inte så lång färd, men tillräcklig för att ett lätt illamående ska infinna sig. Det känns skönt att svänga in bakom Tahitis skyddade rev och stilla vatten. Tanken är att gå till ankringen vid flygplatsen, där är gott om plats och det fläktar skönt, men vi ändrar oss snabbt när vi hittar en lucka på den ganska trånga ankringen utanför Marina Taina. Vi ankrar precis intill Hotell Intercontinentals bungalows som ligger ute i vattnet. De står tomma och väntar på turister. En kort jollefärd bort ligger marinan och jollebryggan och därifrån är det nära till det stora köpcentrumet Carrefour och bussförbindelser in till centrala Papeete.
På morgonen när vi vaknar är vi omgivna av traditionella polynesiska kanoter. Det verkar vara tävling på gång och vi är en del av startlinjen. De är över hundra kanoter som ger sig i väg när starten går. Efter en och en halv timma är det målgång. Det är lite av en folkfest med supporters och hejarklackar som surrar omkring i små båtar och ropar uppmuntrande till sina paddlare.
Planen med att ankra här är att ta bussen in till Papeete för att ta andra dosen vaccin och fixa lite övriga ärenden, men innan dess ska vi bara passa på att använda tvättstugan som finns i marinan. En kort jollefärd bara… Just den här dagen när vi nästan är framme smäller det till i utombordsmotorn och den är stendöd. Vi ror sista biten. Medan tvätten snurrar i maskinen ägnar sig Sivert åt felsökning (fortfarande stendöd). Vi får fatt i Suzukis verkstad och bestämmer att de får komma och hämta motorn i marinan inne i Papeete. För enkelhetens skull åker vi dit och tar en natt i marinan och kan då mycket effektivt uträtta alla ärenden. Snurran hämtas, vi lämnar in våra dyktuber, äter McDonalds, gör utskrifter av alla viktiga dokument, köper skor att resa hem i (har bara flip-flops), dricker gin och tonic med Eve på båten Auntie, använder internet, köper presenter och duschar inomhus. Siverts utresetillstånd fastnar i systemet och vi får trava iväg till ”Haute Commisariat” och prata med någon som ser till att det beviljas.
Däremellan går även vattenkokaren sönder och inköp av ny skrivs upp på Sverige-listan. Vi får besked att utombordsmotorn går att laga, men det kommer att kosta mer än att köpa en ny. (En ventil har gått av och skadat kolv och cylinder) Vi googlar utombordsmotorer och gör en beställning av en ny, att hämta upp när vi kommer tillbaka till landet. Vi bokar taxi-transfer och besöker Air France för att säkerställa att vi verkligen har alla nödvändiga dokument för hemresan. Och slutligen får vi vår andra dos vaccin.
När vi efter ett drygt dygn i marinan släpper tamparna och går ut och ankrar är vi helt slut. Vi får en vacker solnedgång över Moorea och somnar gott.
Nästa morgon stiger vi upp tidigt och går för motor de 35 nm till viken Phaeton, längst ner på södra Tahiti. Jag känner mig lite ”ämlig” efter vaccinationssprutan, vilket tydligen är vanligt och måste till och med vila lite under färden. Annars händer inte mycket, spegelblankt hav och en och annan kokosnöt som flyter förbi.
Till Baei Phaeton kommer man genom ett pass, några rev och in bakom en udde. Viken omges av lummiga gröna berg. Här fastnar ofta molnen och ger ett lite murrigt intryck. Vattnet är inte särskilt klart och flera floder mynnar ut i viken, men det är är bra lerig hållbotten och skyddat från vågor. Det är cirka 40 båtar ankrade i viken, de flesta lämnade för lång tid. Bara en handfull båtar har folk ombord så platsen känns nästan öde. Det här är inget ställe vi skulle ankra på för att det är fint eller trevligt. Men det är onekligen praktisk att lämna sin båt här. Flera seglar vi mött på Tahiti har erbjudit sig att komma hit till viken och titta till båten, vilket är supersnällt, men vi har hyrt en lokal båtvakt. Han bor i en båt i viken och passar just nu de flesta båtarna här.
De sista dagarna i Franska Polynesien har vi det ganska lugnt. Vädret är extremt varmt, soligt och vindfattigt. Vi vädrar, städar, torkar allt med vinäger, packar, tvättar och tömmer kylen.
Nu längtar jag efter svala nätter, liljekonvaljer och löjromstoast. Sivert längtar efter sin cykel. Inlägget publiceras på Faa’a flygplats, Tahiti i väntan på att AF 075 ska ta oss till Sverige via Vancouver och Paris. Om typ 35 timmar är vi hemma.
Hej Sverige.
Välkommna hem till Sverige!