Vi lämnar Australien

När du läser det här inlägget, håller vi på att lämna Australien. Vi har väntat ett tag på ett lämpligt väderfönster och har varit ganska restriktiva med hur mycket vind vi tycker är trevligt att segla i. Och som vanligt har det varit antingen eller. För mycket vind, eller för lite vind. Men för att inte gå händelserna i förväg så har följande hänt sedan sist.

När vi i slutet av maj hämtat upp våra nya segel, lämnade vi Guldkusten och körde tillbaka genom de grunda mangrovekantade lederna till Manly och marinan igen. På måndagmorgonen anlände kapellmakaren och passade in den nya sprayhooden, den passade som en smäck! Det känns underbart att slippa den gamla mögliga och trasiga sprayhooden.

Med den nya sprayhooden på plats började det äntligen kännas som att vi såg slutet på allt båtpyssel. Det har varit mängder med småsaker som vi lagat eller bytt ut kontinuerligt sedan vi kom tillbaka till båten, nu hoppas vi på en hyfsat problemfri framtid. Efter lite proviantering och födelsedagsfirande lämnade vi marinan i Manly för sista gången och som traditionen bjöd, även denna gång i hällregn.

Några timmar bort på fjärden ligger ön Peel Island, en populär ankringsplats med en lång fin strand. Vädret förbättrades under natten och nästan morgon sken solen på oss. Väl i land tog vi en promenad bland mossbelupna träd och intensiv fågelsång. Samtalen mellan oss handlade mest om när vi kunde tänkas komma härifrån. Det är skräckblandad (förtjusning) att tänka på en avfärd. Vi känner oss lite ringrostiga och bestämmer att inte hoppa på några chansartade väderfönster. Det ska kännas bra. När långtidsprognosen inte ser gynnsam ut för avfärd, slappnar vi av en smula och återgår till att fortsätta förberedelserna i stilla mak. Vi seglar vidare ner tillbaka till Guldkusten.

Beroende på vindarna, flyttar vi runt mellan olika ankringar. Det finns även en del ankringsregler att ta hänsyn till, på en del platser får man bara ankra 24 timmar och på andra i 7 dygn. Vi servar utombordsmotorn, gör lite konserver, fyller på i förråden och vandrar runt på olika stränder. Vi har inte träffat någon annan utländsk seglare, men vid två tillfällen får vi tala svenska. En man på en paddleboard kommer förbi och hälsar. På knagglig svenska berättar han att han var utbytesstudent i Gävle på 80-talet, och vi blir lite imponerande att han fortfarande kunde göra sig förstådd, och så möter vi en svensk kvinna som kommer förbi i en jolle, hon gifte sig och flyttade hit på 80-talet.

En dag promenerar vi förbi ett stort shoppingcenter där vi till stor lycka finner en Helly Hansen outlett med finfina seglarställ. Äntligen kan vi göra oss av med våra gamla, som fjällar och inte är vattentäta längre.

När så väderprognosen börjar antyda att det är fina vindar österut, börjar vi tala om vilken dag vi eventuellt skulle kunna avgå på. Vi velar mellan fredagen och lördagen, till sist bestämmer vi oss för fredagen den 14 juni. Vi bokar en plats i marinan, och kontaktar gränspolisen som ska komma till båten för att klarerar ut oss. Det blir ett antal vändor till affären och vi lagar mat så att hela båten luktar bacon/kött/curry. På torsdagen lämnar vi ankringen och i den friska sydliga vinden går vi de 3 nm till Southport Yacht Club Marina. För att vara en av de dyraste marinorna vi någonsin legat i är det ändå en smula påvert, duscharna inhyses i en barack med endast ljummet vatten. Vi startar upp vår satellitgrunka och det tar sin lilla tid att få ordning på den, mest för att glömt hur man gör och för att en del lösenord tappats bort. Det går att följa vår färd på vår trackingsida. Vår position uppdateras en gång i timman.

Om allt går som det ska kommer vi på fredagen att handla frukt, grönt och bröd. Runt lunch kommer gränspolisen och sedan kastar vi loss. Vi har lagt fram alla varma kläder vi har, långkalsonger, mössor, vantar och filtar. Det kommer att bli kalla nätter. Vi siktar på Fiji och hoppas vara framme om 10-12 dagar, så vi passar på att önska Trevlig Midsommar!