Efter att ha sneglat på väderprognoserna i flera veckor ser vi tidigt skymten av en period med lättare vindar och till och med en dragning åt väst. Ju närmare i tid vi kommer ser vi att prognosen verkar hålla. Det är ett finfint väderfönster att ta sig österut i. Passadvindarna är ostliga och mellan varven ganska friska. Har man tålamod och tur dyker det förr eller senare upp fördelaktiga vindar och då gäller det att passa på. På engelskan säger man ”doing some easting”, det vill säga förflytta sig österut. Det finns inget lämpligt ord på svenska men det skulle väl bli att man ”ostar” eller möjligen östar” och det är det vi nu ska göra.
Efter några dagar i Papeete har vi fyllt på ytterligare i förråden samt tankat taxfri diesel. Det finns absolut en behållning att vara i en storstad med utbud av affärer och restauranger men vi är verkligen superpeppade på att komma vidare. Vi lämnar hamnen på Tahiti eskorterad av en flock delfiner på lördag morgon. Vindarna är lätta och vi går för motor några timmar innan vi kan hissa segel. Vårt mål är att ta oss till atollen Hao i Tuamotus. Det är cirka 510 nm att avverka och vi startar med att gå lite mer norrut än raka spåret. Det är alltid bra att ha lite höjd eftersom prognosen pekar på kommande motvind.
Första dygnet har vi medvind och spirade segel. Vi äter kycklinggryta med ris och frasiga baguetter, lyssnar på poddar och kommer så sakta in i seglingsrutinerna. På eftermiddagen tornar stora svarta moln upp sig i horisonten och vi ser fantastiska regnbågar. Under natten kommer det med jämna mellanrum squalls med mycket vind och enorma mängder regn. Vår nytvättade sprayhood har ingen impregnering kvar och läcker som ett såll. Det blir en ganska fuktig natt.
Vinden vrider så sakta under de följande dygnen. Det blir mer solsken och vinden ökar något. Vi kan torka fuktiga dynor och filtar. Vi seglar riktigt nära atollerna Haraiki (inte Harakiri) och Hikueru och får till och med täckning på telefonen. Längst med Hikuerus läsida ser vi knölvalar som ligger vid ytan och gottar sig. Under nån sekund funderar vi på att stanna, ta ner seglen och hälsa på dem…men vi vill inte störa (och ärligt talat orkar vi inte bängla med seglen när vi har sådan fin fart i båten) så vi seglar vidare. På natten är det stjärnklart med planeten Venus som lyser gulaktig i horisonten.
Sista natten rullar vi in genuan för att minska farten för att inte komma fram till passet på Hao när det fortfarande är mörkt. Vi kortar ner våra sovpass och får en rättvis fördelning av sömn innan vi kommer fram klockan 0830 på onsdagsmorgonen. I passet ska det enligt tidvattenstationen i plottern vara slackvatten kl 12 och enligt ”guestematorn” redan klockan 10. Vi halvvindar fram och tillbaka, äter frukost och håller koll på passets bråkiga vågor. Vi 10-tiden är det ganska uppenbart att det är det klockslaget som gäller. Det har dykt upp ytterligare två båtar, en på väg in och en på väg ut och det är dessutom alldeles platt vatten. Vi går igenom passet utan problem och sammanfattningsvis har det här varit en bra segling, inget har gått sönder och inget behöver fixas eller lagas (förutom att impregnera sprayhooden förstås).
Några timmar senare efter att ha åkt fram och tillbaka och letat ankarplast får vi ner ankaret på ganska djupt vatten i närheten av passet. Det är inte världens bästa ankring, inte särskilt skyddat och inte särskilt vackert men vi är framme och båten ligger still. Vi pustar ut, röjer upp, avsaltar båten och tar tidig kväll. Efter 12 timmars sömn är vi redo att lära känna Hao.
Tack för fin läsning.