In 2019 ABC-öarna

Vi seglar till Aruba

Vi lämnar Curaçao marine efter att ha genomfört den långa promenaden (typ 12000 steg) fram och tillbaka till Customs and Immigration. Vi gör sällskap med Bliss som Jocke kommer att segla ensam ett tag, och vid 14-tiden lämnar vi Willemstad tillsammans med en cypriotisk snabbfärja och tre bogserbåtar. (En liten smula rörigt).

Vi rullar ut genuan och seglar mot en vik på norra Curaçao. Vi ska stanna i viken över natten för att sedan gå vidare tidigt på morgonen. Vi vill komma fram till Aruba i dagsljus och det här nattstoppet gör att vi slipper känna oss stressade. Det är väl så att man egentligen ska ha ett ankringstillstånd för att ligga i den här viken, men det verkar som att myndigheterna ser mellan fingrarna om man bara gör ett kort stopp över natten. Det är härligt att segla igen. Vår nya bimini fungerar bra och ger en skaplig skugga. Jag blir på så gott humör att jag river fram tryckkokaren och gör en köttgryta under färden.

När vi kommer fram till viken har solen gått i moln. Vi är nästan själva och havet ligger snällt och stilla. I mitten av viken ligger ett vrak, och för att hinna se något alls innan solen går ner, kastar vi oss i plurret och snorklar på vraket. När solen försvinner ner i havet bjuder vi Jocke på köttgryta och sitter och filosoferar en stund innan det är dags att sova.

Santa Cruz

Uppe med tuppen straxt efter klockan 6. Solen kämpar sig upp bakom bergen. Vi har bara borstat tänderna och tagit på oss kläder och runt halv sju drar vi upp ankaret. Det är fortfarande tyst och stilla i viken. Bliss som är en smula större och en smula snabbare än Major Tom, får sovmorgon. Vi styr nästan rakt västerut, vinden rakt akterifrån. Vi går med spriade segel mot Aruba.

Efter 5 timmars odramatisk segling ser vi land, eller rättare sagt en massa skorstenar. Det är inte så värst paradisiskt. Kusten kantas av ett lågt rev och ön påminner om Curaçao och Bonaire. Lite kuperad och inte så frodig. Efter ytterligare några timmars segling angör vi Barcadero hamn där vi ska klarera in. Till skillnad från alla andra ställen vi varit på ska man här lägga till vid tullens brygga och får inte ankra innan inklarering är gjord. Vi har förberett oss innan ankomst och läst seglingsbeskrivningar, tittat på sjökort och karta och försökt förstå hur man ska komma till bryggan för att inte fastna på grundet utanför tullens brygga. Seglingsbeskrivningen med bilder är flera år gammal och verkligheten stämmer inte alls med bilderna. Men är det något vi lärt oss är att det för det mesta brukar lösa sig, även om man inte tror det. Det gör det den här gången också, väl inne i hamnen rundar vi ett vrak och passerar ett gäng Venezuelanska fiskebåtar, innan vi lägger till vid bryggan. Jocke kommer straxt efter och förtöjer bakom oss. Besöket inne på tullkontoret går snabbt och smidigt och några tulltjänstemän följer även med ut och tittar runt i båten utan något att anmärka. Och det är väl där någonstans som vi alla börjar tänka på att dra vidare till ankringsviken och att det ska bli skönt att bada. Vi har redan släppt några av Jockes tampar när en tulltjänsteman kommer joggande ut på bryggan och säger att vi måste besöka Immigration också…ehh…ja just. Vilken tur att han stoppade oss i tid.

Hej Aruba
Tullens brygga

Stoppet hos Customs och naturligtvis även Immigration, tar en timma och sedan kan vi kasta loss och segla upp till ankringsviken vid flygplatsen. Vi är väldigt nöjda med att slippa göra detta i mörker och att vår planering höll. Det blåser, runt omkring oss surrar det av jetskis, vattentaxis och motorbåtar. Inne på stranden är det party och nere i båten är det invasion av flugor.

Hjälp, kommer vi verkligen att tycka om Aruba?

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Leklandet Aruba

Posted on 2019-11-10

Previous PostTillbaka på Curaçao
Next PostLeklandet Aruba

1 Comment

  1. kjell olofsson
    4 weeks ago

    Nä , Aruba är väl inte någon highlight på resan. Men det blir bättre längre fram.
    Cheers

    Reply

Lämna gärna en kommentar...