Vidare längst sydkusten till Cowes

Vi lämnade Dover genom att anropa Dover port control, efter konstens alla regler. (Vi fick tillstånd att lämna hamnen, inga sura miner efter vår felaktiga entre) Vi hissade på, och styrde ut genom pirarmarna. Det blåste en frisk nordostlig vind på 12 ms. Med bara storseglet uppe susade vi fram.

Kusten är dramatisk med höga vita kalkklippor. Små byar klamrar sig fast på klipporna, och ovanför våra huvuden seglar Havssulorna. På håll såg vi en säl som tittade på oss och straxt efter kl 15.00 passerade vi noll-meridianen. Vi är nu på det västra halvklotet. Naturligtvis inte lika coolt som att vara på det södra förstås.

På en lite längre segling vänder förr eller senare strömmen och farten minskar påtagligt. Vi siktade in oss på Brighton och hade läst oss till att man ska passa sig, för att gå in när det är lågvatten. Vi hade bra flyt med vind och ström och kom in till Brighton marina med god marginal. I England är det vanligt att man ropar upp marinan på VHF:en för att få en plats att ligga på. Man får tala om hur lång båten är och hur djupt den går, sedan får man en snabb svada med direktiv om bassäng, pir, kajplats. Oftast har vi både förstått och hittat rätt.

I Brighton turistade vi med promenad på piren, fish and chips och strosande i söta små gränder. Vi har sett att väderprognoserna visar att det kommer att blåsa ganska lätta vindar ett tag framöver, vi beslöt därför att gå vidare längst kusten för att sedan ha ett bra avstamp söderut mot den franska kusten när vindarna återvänder.

Vi lämnade Brighton i dimma. Inte sådär otäckt supertät men med betydligt nedsatt sikt. Vi startade radarn och puttrade på västerut i den helt vindstilla Engelska kanalen. Efter hand kom vinden men rakt emot oss. I horisonten syntes Isle of Wight, vi rullade ut genuan och fick segla en timma innan det vred emot för mycket. I de flesta seglingsbeskrivningar kan man läsa att man ska närma sig the Solent med stor respekt. Med många båtar, snabbgående färjor, svävare, supertankers och det ganska hetsiga tidvattnet i åtanke. Ja vi kände stor respekt. Och ja det var mycket båtar i omlopp, men inte mycket värre än en solig dag runt Waxholm. Ja förutom tidvattnet då.

Vi visste att den stora kappseglingen Round the Island Race, skulle gå av stapeln på söndagen och vi fick besked att en natt fick i stanna i marinan. Kanske inte vad vi tänkt oss, men vi fick en plats i alla fall och tänk, nu hänger vi på the Cowes Yacht Haven.