Hej igen Curaçao

We’re back!

Efter 5 veckor i konungariket Sverige med kålpudding, kramar, kräftor och kalas är vi nu tillbaka i värmen (hettan) på Curacao. Vi acklimatiserade oss ganska snabbt i Sverige. Första dagen gick vi till affären. En lite mindre Icabutik som vi tyckte det var fantastisk att handla i. Vi strosade runt i butiken och plötsligt hörde vi människor som pratade svenska. Vi vände oss om för att glatt hälsa på ”svenskarna”, tills vi kom på att vi faktiskt var i Sverige. En annan sak vi reagerade på var alla bilar som stannar vid övergångsställen. Vi är inte direkt vana vid att bilar lämnar företräde.

Det har varit underbart härligt med den svenska naturen, skogspromenader, svala nätter och lingongrova med kräftost. Vi har träffat familjen, släkt och vänner.

Vanligast frågan vi fått har varit: 1 Om vi längtar tillbaka till båten, 2 Vart vi ska segla härnäst och 3 Vart vi ska fira jul. Svaren har varit: 1 Inte så värst, 2 Colombia och 3 Förmodligen Ecuador.

För det är något med det där att längta som vi inte riktigt kan sätta fingret på. Vi längtar inte så mycket. Vi har mer haft en känsla av att vi ska åka tillbaka till jobbet. Jag tänker på värmen och arbetet med båten som ligger framför oss. För att inte tala om Sivert som kikat på Hemnet efter röda små stugor. Det har ju inte gjort saken bättre. Vi vill ju göra det här, så jag antar att vi måste komma in i lunken igen. Det är klart att vi inte ser vårt väldigt privilegierade liv som ett jobb, eller en uppoffring, men vi trodde nog båda att längtan tillbaka till havet skulle vara större.

I tre stora väskor finns prylar som vi inhandlat, samt nya hela, ej solblekta kläder. Vi har med oss reservdelar av olika slag, nya delar till GoPro kameran, en tryckkokare och lite svenska godsaker. Vi har verkligen uppskattat det enkla i Sverige: att slänga in en maskin tvätt när andan faller på, surfa och googla var helst man har lust och att kunna sitta i telefonkö utan att det kostar en miljard. (Även om just det där med telefonkö var ett ganska dåligt exempel, men ni fattar)

Resan tillbaka till båten gick snabbt och smidigt och vi var ganska förberedda på värmen som skulle möta oss, trodde vi. Det var verkligen, verkligen varmt. Vi hade inte kollat upp vad det kostade att åka taxi från flygplatsen och fick prisförslag på 500 kronor. Det tyckte vi lät dyrt, så vi joggade bort till bussen och lyckades hiva ombord all vår packning, inte helt enkelt eftersom det är en spärr man måste krångla sig förbi. Men med bussen kom vi och det kostade 15 kronor per person, Då fick vi se halva Curacao också.

Vi hade bett marinan att flytta ner båten från förvaringsplatsen och mycket riktigt stod den där och väntade på oss. Det var lite rörigt första kvällen, med en båt täckt av damm och prylar överallt. Jag var en smula nyfiken om min krukväxt klarat sig, överlämnad vind för våg i marinans “lounge”. Döm om min förvåning när palmen inte bara klarat sig, den var dessutom omplanterad! Tack okända krukväxt-räddare!

Vi har valt att bo på båten trots att vi står på land, det fungerar ganska bra med kylvarorna i en allmän frys som finnas på marinan. Vi somnar tidigt om kvällarna eller snarare faller i någon slags djup medvetslöshet. Vi stiger upp tidigt och ägnar oss åt vaxning och polering, målning av botten och putsning av allt rostfritt. Ni hör ju så mycket kul vi har på gång…

Vi är oändligt tacksam till Britt-Marie och Sten samt Larsa och Sofie som gav oss husrum i Sverige. Tack!