Killing time i Hao

Det är ett negativt laddat uttryck, att “slå ihjäl tid. Det låter som att vi inte tar vara på dagen som vi borde. Det låter som att vi nonchalant låter tiden passera utan att göra något livsviktigt eller märkvärdigt. Vi skulle kunna få dåligt samvete av att inte presterar något, inte ens några längre distanser till havs eller fantastiska undervattensupplevelser. Men det är i princip så vi jobbar nu. Vi tar det extremt lugnt och har inte mycket på agendan.

Den mycket efterlängtade supplybåten kom i mitten av januari. Det märktes knappt i affärerna, det var fortfarande tomt i frys och kyldiskar men trots det, lyckades vi skrapa ihop några matkassar och kunde äntligen lämna hamnbassängen och ge oss ut på ankring.

En timmes segling söderut i atollen sticker ett korallrev ut från land. Vi har varit i de här krokarna förut. Den här gången vågar vi snirkla oss genom ett grundare parti och komma riktigt nära land. Det är som en lagun i lagunen. Ankringen ger gott skydd mot alla sorters ostliga vindar.

Det är trevligt att komma nära land med palmsus, simavstånd till stranden och riktigt stilla vatten att ligga och guppa på.

Av alla onödiga saker vi har med oss, har den uppblåsbara soffan legat i topp. Aldrig använd under 3,5 års långsegling. Den tar i och för sig inte så stor plats men har varit just en sådan pryl som legat där på hyllan och varit just onödig. Tills nu.

När vi inte ligger och guppar i vattnet går vi långa promenader på det virrvarr av gamla vägar som finns på land. De är förmodligen en kvarleva från den tid då Hao hade en militärförläggning kopplat till kärnvapenprovsprängningarna på Mururoa. Det finns en hel del kvarlämningar från den tiden som vi skymtar runt om i Hao.

Vi går ofta till atollens utsida där vågorna vräker in över revkanten. Förhoppningen är att hitta vackra snäckor, men här är alldeles för mycket grus och sten för att snäckorna ska vara vackra.

På sina ställen är det riktigt mycket skräp som drivit i land. Skräpet domineras av rep, fiskenät, plastflaskor, flipflops och tandborstar.

Mitt inne i skogen hittar vi mängder av bikupor. Just nu blommar höga väldoftande träd och det surrar av bin bland de vita blommorna. Vi möter en man som arbetar med att skörda kopra. Jag frågar honom om det är hans bin och hoppas få köpa lite honung. “Est-ce votre…..” Jag vet inte vad bi heter på franska, men säger “Bzzzz”. Han förstår vad jag menar men dessvärre är det inte hans “bzzz”. Han pekar mot byn och berättar en lång harang på franska. Men ingen honung.

Efter två veckor i ödemarken är det dags att ta sig tillbaka till byn. Nästa supplybåt är på ingång och vi har planer på att (faktiskt) lämna Hao. När vi handlat (hoppas på vitkål) ska vi segla till atollen Amanu. Vi har varit där tidigare och blev mycket förtjusta, det hoppas vi håller i sig. Under tiden är vi utanför 4G-täckning, och får öva oss ännu mer i att slå ihjäl tid.

(Och för den som undrar varför vi tar det så lugnt så följer vi bara Planen)

Simma lugnt!