Mot Portugal – tre månader senare

Vi stiger upp supertidigt och lämnar Vigo, ungefär samtidigt som soluppgången. (Och för att vara sanningsenlig så är det inte direkt “uppe med tuppen). Vi går för motor ut ur rian.  Den spanska avskedskommittén, bestående av ett gäng busiga delfiner, följer med oss en bit ut till havs. Vi blir alltid lika glada av att möta dem på havet. 

När vi svänger söderut förbi Baiona kommer den nordliga vinden och vi i hissar på och får segla några timmar. Under tiden passar vi på att köra vår Watermaker, som producerar dricksvatten. Vi äter lunch bestående av gårdagens grillrester, korv och pastasallad. Men framför allt håller vi utkik efter fiskeredskapen som det kryllar av längst Portugals kust. Dem vill man inte fastna i. På dagtid syns dessa skapligt tydligt, men under nattseglingar antar jag att man får gå längre ut till havs.

Vi reflekterar också över att vi i dag varit ute och seglat i 3 månader. Den 6 juni hade vi vår avsegling som vi fortfarande minns med glädje. Vi har fortfarande gåvor undanstoppade som ska ätas och drickas vid speciella tillfällen.

Vi är tacksamma att vi fått vara friska (förutom en fransk förkylning) och att allting väsentligt på båten hållit (peppar, peppar). Nu har vi seglat oss ända till Portugal och känner oss fortfarande inte riktigt som långseglare. När ska den känslan komma undrar vi, och hur känns det då? Det får vi nog återkomma till. Vi har seglat 2000 nm, hissat 6 nya gästflaggor, besökt vackra platser, seglat och gått för motor, sett massor av delfiner, druckit Sangria och Radler, rensat toaletten på äckelpäckel, lagat småsaker, tvättat 5 maskiner tvätt, tankat 450 liter diesel, tagit 850 bilder och skrivit 34 inlägg här på bloggen. Det kan tänkas att det blir några fler. 

Glad 3-månaders-långseglar-dag!