Vi seglar till Bonaire

Bonaire är ”B” i ABC-öarna. Öarna ligger i princip utanför orkanbältet och det är en godkänd plats enligt vårt försäkringsbolag att vara på under orkansäsongen. Många går till Trinidad eller tar sig norr ut till USA med sina farkoster. Enligt vår masterplan passar söderut bättre.

Vi hade spanat på väder och vind för den stundande överseglingen ett tag. Vi såg att vindarna skulle bli svaga och en ruttplanering talade om många timmars motorgång, ju senare i veckan vi kom i väg. Alltså beslöt vi ungefär klockan 18 på måndagskvällen att vi skulle försöka komma i väg redan nästa dag. Vi kastade oss i jollen och hann med att handla matvaror för den stundande färden innan affären stängde. Förråden var redan till bredden fyllda med torrvaror, öl och roséviner. Vi behövde handla frukt, ost och proteiner.

Uppstigning blev förstås ganska tidigt. Redan vid 7-tiden tände vi grillen för att grilla på fläskfilén och kycklingbitarna som skulle bli vår matlåda. (Våra båtgrannar i viken undrade nog vad vi höll på med, grilla klockan 7 på morgonen?) Ris, potatis och pasta kokades. Vi klarerade ut, stuvade undan jollen och Sivert borstade av botten och propeller. (Hjälp, båten börjar se ut som ett pälsdjur under ytan). Vi kom i väg på förmiddagen. Solen sken och vi fick en finfin slör med små snälla vågor. Det är 480 NM till Bonaire och vi räknade med att det skulle ta cirka 3 dygn.

Det vi läst på segelbloggar och i segelguider är att de här farvattnen ganska trafikerade, vi ville inte använda vårt ”vaktschema” från Atlanten med 6-timmars pass och sovande vakter. Vi turades istället om att sova och vara vakna i 4-timmars intervaller istället.

Första dygnet hade vi bra fart i båten. Det blåste 8 m/s och vi hade mestadels slör i över 6 knop mot målet. Då och då sköljde vågorna över däck. Vi hade därför inga luckor öppna. Temperaturen nere i båten var hög, mycket hög. Andra dygnet avtog vinden och farten sjönk till 4 knop. Det blev ännu varmare. Sivert blev krasslig (solsting?) och mådde dåligt. Efter lite uppkastning och vila blev han pigg igen. Då och då ökade vinden, och även farten. Vi duschade och drack mängder av vatten. Jag satt med en våt handduk på huvudet. Svetten rann i floder så fort vi vistades nere. ”Ja, jag tänker i alla fall inte ge mig ut på nån jäkla långsegling på Stilla havet”, kanske jag tänkte. Natten var dock väldigt trevlig, med svala vindar, stjärnor och månljus. Tack och lov för matlådorna som gick snabbt att värma och minimerade tiden vid en varm spis. Värst var det att sova. Vi blev en smula hjälpta av fläktarna som gick på högvarv.

Under det tredje dygnet ökade vinden ytterligare, men vi insåg att vi skulle komma fram till Bonaire vid niotiden på kvällen när det är som allra mörkast. Några delfiner kom förbi och hoppade framför stäven. Vi såg en del stora tankfartyg på väg till och från Panamakanalen. Straxt utanför Bonaire kom kustbevakningens helikopter förbi och hovrade runt oss. På vhf:en ropade de upp oss och undrade vad det var för rep vi släpade efter båten. När de fick veta att det var en släpgenerator nöjde de sig med svaret och flög vidare.

Samtidigt som solnedgången såg vi Bonaires kust i horisonten, och det kom ett nytt anrop på vhf:en. Det var besättningen på Bliss, Jocke och Cecilia som redan var på Bonaire. ”Det finns lediga bojar kvar, vi möter er när ni kommer fram”. Alltså det var så skönt att höra den meningen. Det blåste rejält längst med kusten och vi forsade fram i mörkret. Vi lyckades få upp släpgenerator och få ner alla segel. Vi närmade oss staden Kraljedik vars belysning och strandpromenad glittrade i mörkret och där precis som utlovat väntade Jocke och Cecilia med en ledig boj i högsta hugg.

Äntligen framme efter 3 dygn och 9 timmar.

Efter en lång natts sömn med alla luckor öppna tog vi ett morgondopp. Rakt ner i ett akvarium med fiskar simmande under båten. Livsandarna återvänder. Det är klart att vi ska fortsätta segla trots att vi (jag) gnäller över värmen. Nu ska vi upptäcka vad som finns över och under ytan på Bonaire!

Eftersom vi lämnat Lesser Antilles i Karibien har vi gjort en sammanställning av våra erfarenheter från vistelsen där. Kanske kan det intressera någon som ligger i startgroparna för egen segling i området.