In Segelturer 2017

Vi latar oss på Lövgärdsholmen

Fredagen bjuder på strålande sol och klarblå himmel. Det gäller att ta vara på kvarvarande sommardagar. Direkt efter jobbet kastar vi oss i bilen och kör till båten. Vi ska inte fixa med något, inte installera eller laga något, bara strosa runt på en ö och lata oss (nåja). Vi lämnar bryggan och seglar i väg i den sydvästliga vinden lite norr ut, mot “Minkholmarna”. Alltså ögruppen heter inte så. Vi bara kallar den för det. Vi såg en mink där för typ 10 år sedan. När vi närmar oss öarna och ska rulla in genuan sitter den fast. Den går inte att rulla in.  Vi tar ner seglet, och tar fram verktygslådan och efter lite fixning hissar vi seglet igen för att sedan rulla in det.

Vi hittar en vik på ön Lövgärdsholmen där vi lägger till. Eftersom rutinen vid angörande av ny/okänd ö säger “öpromenad” måste detta utföras ganska omgående. Vi måste i alla fall titta närmare på en ranglig bro som förbinder vår ö med Långön. Mycket försiktigt törs vi gå över till andra sidan.

Vi passar sedan på att göra sådana där livsnjutargrejer, äta gott, stirra på solen och havet och smutta på kallt vin.

När vi vaknar nästa morgon är solen borta. Hela världen är stilla. Vinden har mojnat under natten och allt är insvept i gråa fluffiga moln. Vi smörjer in oss i djungelolja och går på långpromenad runt hela ön.

Skogen på ön är lite trolsk med branta raviner och knotiga träd. Det är alldeles knäpptyst. Inget sus från vinden, inget vågskvalp och ingen fågelsång. Minsta lilla prassel i skogen får somliga att hoppa högt.

 

När vi promenerat och läst bok och latat oss färdigt, är det dags att laga mat. Då går plötsligt inte ugnsluckan på spisen att öppna. Säkerhetsspärren har gått av och fastnat. Det är väl ändå märkligt att den ska gå sönder? När det problemet är löst, genom att skruva bort spärren, så är det gasolens tur att strula. Det är gasolregulatorn som lite långsamt slutar att fungera. Men vad är detta? Vi skulle ju inte hålla på med verktygslådan den här helgen. Vi lyckas i alla fall åstadkomma lite matlagning och känner oss trots allt harmoniska och utvilade, efter en lat helg på en ö.

PS Om man är osedvanligt intresserad av att titta på folk som irrar omkring i skogen, finns nu även filmen “Öpromenad”.

 

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Förberedelser

300 dagar

…eller 42 veckor kvar tills vi seglar iväg. Och kom inte och säg att “det går ju fort”. Det.Vet.Vi.

Tanken på att sälja hus, packa, städa, fira jul, flytta, färdigställa båten och jobba, får oss att undra om almanackans alla blad kommer att räcka till. Men det vi faktiskt kan avföra från vår båtrelaterade att-göra-lista, är att fundera mer över strömförsörjningen ombord. Den tror vi att vi har koll på efter sommarens träningsläger/semestersegling.

I avsaknad av en targabåge har vi gjort en provisorisk ram och haft en 100 W solcell monterad under sommarseglingen, som laddat bra under soliga dagar. I uppfällt läge ser det lite grann ut som om vi seglar runt med en stor chokladask på akterdäck. När targabågen väl är på plats kommer vi ha fyra solceller monterad på den, och inte i “chokladasken”.

Det vi noterade under vår översegling till Gotland var att nattetid när solen inte laddar upp solcellen, behöver vi en ytterligare strömkälla. Vi sneglade på den gamla släpgeneratorn som medföljde vid båtköpet, och beslöt att testa den när vi seglade hem igen.

Sagt och gjort. Vi tog fram den skamfilade propellern, även kallad Aquair 100, fäst vid ett 20 meter långt rep, som i sin tur sitter fast i generatorn, och släppte ner den i vågorna. Där snurrar propellern, som snurrar generatorn, och så, blir det ström helt enkelt. Och det funkar. Vi seglade i snitt i 7 knop och märker inte av att farten minskar. Och vi fick ström.

Under nattseglingen med kylskåp, autopilot, lanternor och navigationsinstrument i gång puttar släpgeneratorn till ström som gör att vi i princip går jämnt upp med det vi förbrukar. Den enda vi förvånas över, är när farten ökar i båten och det snurrar lite fortare, låter det som om det sitter en astmatiker med andnöd längst bak i båten. Inget högt störande ljud, snarare lågt och väsande, lite då och då. Som någon som försöker dra efter andan. Det kan vi leva med. Det kan till och med tänkas att den slitna propellern blir lite ompysslad. Så, vi fyller på med en ny sak på att-göra-listan. Måla släpgenerator.

 

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Förberedelser, Semestersegling 2017

Kosthållningen ombord

Vi har ju börjat fundera på det här med hur livsmedel ska förvaras, tillredas och hur länge allting räcker under en långsegling. Under den här semesterseglingen har vi testat att leva efter strikta och näringsriktiga principer, en stram kosthållning för att förbereda oss för långa överseglingar, helt enkelt.

 

Eller inte vet jag. När semestern är över ska vi i alla fall öva på plankan och raska promenader.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Lettland Estland 2017

Med slör mot Nynäshamn

När vi vaknar på morgonen har vi inte riktigt bestämt var vi ska gå. Vi ska segla från Dagö i Estland och siktar på den svenska kusten.  Vi kontrollerar väderprognoserna och bestämmer oss för att styra mot Nynäshamn, en lagom lång distans och en gästhamn där vi kan sova några timmar efter dygnets oavbrutna segling. 

När vi lämnar hamnen i Lehtma ser vi att hamnkaptenen som vi träffade på när vi kom, har hissat den svenska flaggan. Vi behöver inte betala någon hamnavgift och har heller inte utnyttjat servicehuset, men den hissade flaggan tycker vi är trevligt. Vi rundar udden på Dagö med fyren Tahkuna som är det sista vi ser av Estland. 

 

När det blir dags för lunch råkar vi ut för det stora mysteriet för dagen. Var har den förberedda matlådan tagit vägen. Alltså vi är på en båt. Den kan liksom inte försvinna. Var är matlådan? Vi letar igenom hela båten. Det är väldigt nära en en äktenskaplig kris. Ingen vill kännas vid ansvaret för den borttappade matlådan. Det ställs frågor som “Har du tittat i ugnen” och “Kan den vara i bokhyllan”.  Ingen har nån aning. Har någon varit ombord och stulit vår matlåda? Men, kan man tänka sig, bland reservdelar och verktygslådor, dyker den plötsligt upp. (Hm, vem undrar vem ombord som stökade runt med det kvällen innan?) 

Under kvällen och natten ökar vinden. Det blåser 10 m/s och vi surfar i vågorna mot målet. När solen går ner blir det kallare. Vi turas om att sova. Det är underbart skönt att få krypa ner under varma tjocka duntäcket några timmar. Trots att det brusar och båten hela tiden är i rörelse sover jag (som en medvetslös) och har svårt att hålla mig alert på min vakt.  Jag nynnar hysteriska slagdängor och rabblar gångertabellen, jag vill bara sova. (Jag vill vara din Margareta, Han var befälhavare han på ångermanälven, I natt jag drömde, något som..osv) Nästa långsegling ska jag komma ihåg att ladda ner poddar och ljudböcker.

22 timmar senare har vi avverkat 157 nm och lägger till i gästhamnen i Nynäshamn. Vi sover några timmar för att sedan kasta loss igen och utnyttja de nordliga vindarna för att ta oss till bryggan.

Vi snirklar oss förbi Västra Stendörren och så är vi “hemma”. Lite trötta, men väldigt nöjda. I morgon kommer vår privata färdtjänst och hämtar oss.  Under tiden tar vi igen oss. 

Estlandsseglingen är nu “over and out”.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Lettland Estland 2017

Sista utposten – Lehtma

Efter härliga dagar i Haapsalu, velar vi hit och dit över vad vi ska göra härnäst. Vore det inte kul med en sväng till Tallinn? Eller ett stopp på Ormsö? När så prognoserna visar på ostliga vindar går Tallinn bort, fel håll. Och ostligt är ju perfekt att segla hemåt på. Sagt och gjort. Vi lämnar Haapsalu och går väster ut mot Dagö och bestämmer oss för att mellanlanda i hamnen Lehtma.

I den nordliga vinden går vi för motor upp mellan fastland och Ormsö. Vi hissar på och seglar halvvind i måttlig fart mot målet, den före detta inklareringshamnen Lehtma. På håll ser vi en säl. Efter 6 timmars segling tuffar vi in i den övergivna och ödsliga hamnen. (Tänk er lite spöklik musik nu…)

Vi äter mellanmål och klättrar sedan upp för kajkanten, mycket graciöst och utforskar hamnen.

Här är inte så spöklikt egentligen, bara öde. Vi hittar lämningar från förr samt en lång och vit sandstrand. Somliga i besättningen har verkligen längtat efter att få vada omkring i vattenbrynet och leta bärnsten. Själva vadandet går bra men bärnstenarna lyser med sin frånvaro. 

I morgon hoppas vi att det blåser lagom vindar, som för oss säkert västerut då vi går mot svenska kusten med start i imorgon bitti.  Vi har inte riktigt bestämt om det blir Nynäshamn, Landsort eller Nyköping som mål, men det borde ta oss cirka 30 timmar. 

På återhörande…

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Lettland Estland 2017

Smörsegling till Haapsalu

Vi lämnar Heltermaa efter trevlig sovmorgon. Det blåser lite lagom, himlen är ovanligt blå och man kan ana att det är lite högtryck på gång. Vi hissar på direkt utanför piren och får en trevlig smörsegling i halvvinden bort mot Haapsalu som är vårt mål för dagen. 

Farleden är smal och runt omkring oss är det grunt, mycket grunt. När vi går norr ut för att runda uddarna in mot Haapsalu rullar vi in genuan och stöttar med motorn. Det är också här i farleden som vi ser de första båtarna under våra seglingsdagar i Estland. Det är verkligen väldigt lite båtar här. Det är heller aldrig trångt i några hamnar, vilket är skönt (för oss som nojjar över att inte få plats i hamnen).

 

 

Även runt gästhamnarna i Haapsalu är det grunt och vi stirrar stint på lodet som dock aldrig visar mindre än 2,5 meter. Vi lägger till mot pontonbryggan med biskopsborgen i bakgrunden och med härlig kvällssol i sittbrunnen.

Vi vecklar ut våra cyklar och i två dagar trampar vi runt och tittar på alla sevärdheter. Vi gillar Haapsalu. Mysiga gränder, trevliga restauranger och förmodligen förstärker det vackra vädret våra intryck av staden.

Äntligen sol, äntligen värme!

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Lettland Estland 2017

Färjeterminaler vi minns

I den spännande serien “Estniska färjeterminaler vi minns”, har vi nu avverkat två mycket spännande platser. Men vi tar det från början. Allting började med de där ölen på Ruhnu, i trevligt sällskap och på fastande mage (ni vet hur det kan bli) så sa hamnkaptenen (som förövrigt var den som även serverade ölen på hamnpuben) att “klart ni ska köpa ett rabatt-klipp-kort med massor av bra hamnar här i krokarna”. Där och då, lät det jättebra, men vi skulle kanske ha gjort en närmare undersökning. 

Vi lämnade i alla fall Kuressaare och seglade längst Ösels sydkust norr ut mot ön Muhu, för att få en stämpel i vårt rabattkort.

Seglingen var ungefär så här: Upp med storseglet, ut med genuan, av med jackan. På med jackan, ner med storen in med genuan, starta motorn. Och så började det om. HELA dagen.

Att segla i Estland kräver att man rör sig ganska långt ut från land. Det är grunt och de flesta hamnar har långa muddrade rännor in till land. Utmed sydkusten höll vi oss på 6-meters kurvan och så småningom gled vi in den första färjeterminalen, Kuivastu. 

Nu skulle vi ju mest sova och äta, vilket de flesta andra besökande båtarna också gör. De är ett bra stopp på väg norr ut eller söder ut.  I bakgrunden av bilden skymtar bilfärjan som regelbundet kommer och går. Jippi!

Nåja i morgon är en ny dag och för att verkligen utnyttja vårt klipp-kort går vi till hamnen Heltermaa som ligger på Dagö.

Det blåser  lätt nordlig vind. Det är 26 nm till Heltermaa. Vi låter “diesel-doris” jobba. Vi angör hamnen som har väldigt få besökande båtar.

I de allra flesta hamnarna har hamnkaptenen tagit emot och hjälpt till med tamparna. Här får vi klara oss själva och med rådande vind gäller det att som en snabb liten vessla kila ut på pontonen och ta emot aktertampen, innan den drar i väg.

I Heltermaa finns en hantverksbod, en terminalbyggnad och en mycket vacker skogsväg längst havet där vi strosar i solskenet. Vi har saknat det. Strosandet. Tänk vad bra att vi hade klipp-kort just hit.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Lettland Estland 2017

Halvvind till Kuressaare

Vi lämnar hamnen i Roja och sätter kurs mot den Estniska staden Kuressaare på ön Ösel. Vi går nästan rakt norr ut och i den friska västliga vinden har vi en fartfylld halvvind hela vägen till målet. Vi ser ett rejält regnoväder drar fram över land, men vi klarar oss och får bara solsken och mycket vind. Det är långa sträckor att segla omkring här, ingen segling är kortare än 50 nm, inte heller denna. 

Inseglingen till Kuressaare är lite speciell där man går in på väldigt grunt vatten för att styra mot en angöringsboj som visar vägen in i den muddrade rännan som leder till hamnen. Väl inne rännan är det bara att följa leden. 

Gästhamnen rymmer många båtar och här är det väldig ordning med en hamnkapten som vinkar in och dirigerar ankommande båtar.  Vi parkerar båten på anvisad plats med Kuressaares fort i bakgrunden. 

Kuressaare är för övrigt en riktig liten pärla, med kullerstensgränder, gamla trähus och billiga restauranger.  Vi handlar på Konsum och äter dagens lunch för 5 Euro.

När det gäller båten, har vi lite mindre fixarjobb att göra, sätta an riggen, reparera landströmmen och fila på spisen ( ja, himla onödigt att man skär sig på de vassa kanterna på spisen när den ska rengöras). 

I morgon far vi vidare mot ön Muhu, om vindar och väder är med oss.

 

Share Tweet Pin It +1

2 Comments

In Lettland Estland 2017

Från Riga till Roja i motvind

När vi klarat av Riga, med sightseeing,  tankat billig diesel, handlat billig öl och hängt med trevliga ålänningar, så drar vi norr ut igen. 

Vi lämnar marinan Andrejosta. Den är väl egentligen ganska okej  eftersom den ligger mitt i Riga med gamla staden runt hörnet, men varningens ord för fredag och lördagsnätter.

På morgonen när vi sticker är det vackra vädret försvunnet. Det är mulet och regnar.  Enligt väderprognosen ska det blåsa sydväst 7-12. Vi hissar på redan på floden Daugava och får en fin slör ut på Rigabukten. Sedan är det inte så fint längre. När floden och bukten, vind och vågor möts blir det hela havet stormar. Vinden vrider mot väst. Vi får en skumpig, tråkig, trist, jobbig och bråkig motvind mot oss. Vi ska till den lettiska lilla fiskebyn Roja. Ett tag tror vi inte att det ska vara ljust när vi kommer fram, men efter några slag in mot kusten och ett rev i focken får vi bättre fart i båten.


Jag tror egentligen inte att Roja är särskilt vackert. Det är fiskebåtar, industribyggnader och  fiskmåsar. Men det är LÄ! Vi uppskattar att vara framme och fastknutna. Vi har skumpat omkring i 11 timmars. Roja duger mer än bra åt oss. Vi röjer upp efter resan och kan konstatera att till och med inuti skåpen ser det ut som “hela havet stormar”.  

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Lettland Estland 2017

Rigabukten

Vi har läst på. 

Det är 50 distans från Ruhnu till floden Daugavas mynning och därifrån till Riga och gästhamnen är det ytterligare 10 distans. Vi byter ut den estniska gästflaggan till den lettiska, vi kollar vädret och kan konstatera att rigabukten inte kommer att bjuda på någon upphetsande segling. Den som känner kaptenen på skutan vet att han gärna seglar lååångsamt och i lätta vindar. Men till och med han erkänner sig besegrad av bleket och vi kör motor hela vägen till Andresjosta gästhamn mitt i Riga.

Ja ni ser ju på bilden. Ett mycket stilla hav. Det händer inte mycket. En pinne flyter förbi och troligtvis syns en säl i kikaren, men det är synnerligen obekräftade uppgifter.  

När vi äntligen efter 8 timmar kommer fram till floden Daugava, möts vi av 1,5 knops motström. Vi puttrar på uppför floden och möter små fiskegubbar och stora lastfartyg. Vi lägger till i marinan Andres josta efter totalt 10 timmars motorgång från Ruhnu. Och marinan kanske man skulle ha undersökt lite mer…

Vi tillbringar natten med att lyssna på untz, untz, untz från nattklubbarna som ligger precis bredvid. De har för övrigt öppet till klockan 06.00 och deras ljudanläggningar används maximalt.  Det får stockholmsveckan i Visby att framstå som lamt.

Suck.

 

 

Share Tweet Pin It +1

0 Comments